Ja minsann, nu är det dags att skriva igen. Började redan för drygt två veckor sedan, men som vanligt så gick det inte som tänkt. Har hänt lite mer än det jag tänkte skriva om då. Så är det ju, saker och ting händer hela tiden – även om man inte tycker att man gör något direkt. Nu de senaste veckorna har det mesta börjat kretsa vad som komma skall, vilket ju inte är särskilt oväntat.
Så här skrev jag 1 mars (tror jag det var): ”Igår var det ett år sedan jag slutade jobba. Ett år går fort… för att inte tala om hur fort 9 månader kan gå. Snart har det gått 9 månader, bara ett par veckor kvar. Det kunde man inte ha trott, där nere i Helsingborg i juli, att de följande 8 månaderna skulle gå så fort. Igår var det också 3 veckor sedan OS i Sotji invigdes, det vill säga att det var knappt en vecka efter att OS avslutades. Vi tar det hela i punktform, det är alltid trevligt…
- OS i Sotji: OS måste väl beskrivas som en ganska stor succé för värdlandet Ryssland. Inga skandaler, alla verkar ha trivts bra (även gay-folket?) och snön fanns där den skulle. Visst, en del tävlingar sköts upp pga. dimma men det är sådant som kan drabba även den bäste. Framför allt så var det inga (kända) attentat, något många oroade sig för inför tävlingarna. Det är i alla fall inga kända attentat som man fick höra om här i Sverige. Putins Ryssland är dock på väg tillbaka mot gamla Sovjet-takter, så man vet aldrig.”
”Jaha” kanske man tänker då, ”var det så mycket att skriva om?”. Jag var dock inte på långa vägar kvar. Tänkte skrivit lite om hur illa tv-sändningarna låg till i tiden för mig, missade jättemycket roligt och inte minst spännande. Trist… men hann se en hel del i alla fall. Sverige lyckades väldigt väl också, 15 medaljer blev det totalt. Det är nytt rekord med avseende på medaljskörd. Fast OS i Turin var bra mycket bättre i antalet guldmedaljer, 7 jämfört med 3 som det blev nu (tror jag). Men men, man kan inte få allt. Som vanligt så var det de stora giganterna inom vintersport som var uppe i toppen av medaljligan och krigade. Norge, USA, Kanada, Ryssland m.fl…
Nu sedan dess har det hänt en del mer angående just Ryssland. Det känns som att Putin inte var riktigt nöjd med att hans tv-tid för den europeiska kontinenten försvann i samband med att OS avslutades. Därför, bland annat, så var han tvungen att framkalla en situation av bästa kalla kriget-snitt. Invadera Krimhalvön för att ”hjälpa” den rysktalande majoriteten där. Jo just det… Nu på söndag ska Krim rösta om de ska bli självständiga från Ukraina, något som EU, Nato och andra organisationer tycker är KRIMinellt. Hoho… Jag tycker bara att Putin är en liten desperat gubbe med storhetsvansinne. Oj, liten gubbe med storhetsvansinne? Har man hört den förut? Ja, det har man! Hitler, Napoleon med många flera… Putin är bara en i raden. Vad är det med småväxta gubbar och storhetsvansinne? Ungefär samma som med småväxta kvinnor och stora bilar kanske…
Tiden den går… mitten av mars redan. För ett år sedan kunde jag inte ens tänkt tanken att jag ska må så bra som jag gör idag. Ändå känns livet annorlunda, som att det inte riktigt har ”satt sig” igen efter det som var. Nu är det snart 1 ½ år sedan ”den stora smällen”. Det är inte mycket att tänka på egentligen, det som har varit har varit. Nu är det bara att blicka framåt. C:s och mitt nya liv börjar nu i dagarna. Efter det kommer ingenting (nja, det är väl en överdrift…) att vara sig likt. Nu är det över ett år sedan jag slutade jobba, precis som jag var inne på i början av inlägget. Känns väldigt länge sedan… konstigt det, att vissa saker som skedde för flera år sedan kan kännas närmare än något som hände bara för ett år sedan. Fast så är det… nu på VCT så känns allting bra, trivs faktiskt mycket bättre än jag trodde. Det känns lite som ett riktigt jobb på sätt och vis, jag ägnar mig åt specifika uppgifter och så vidare. Har till och med varit uppe på möte hos medlemmar i ledningsgruppen. Senast idag med högste chefens AA. Inte illa… förberedde mitt (flådiga) kontor för att jag kanske inte kommer tillbaka på ett par veckor. Man vet aldrig…
Jaha, vad ska jag mer skriva om då? Kan väl nämna att vi – äntligen – har börjat komma i ordning med det allmänna städläget här hemma. Sovrummet gjordes rent i grunden igår och idag har C. varit hemma och fixat med badrummet. Bara resten kvar alltså… ska fortsätta greja lite idag med så att vi får det cest magnefique lagom tills det blir dags. Förhoppningsvis… vintern då? Ska jag inte skriva om den, det stod ju i rubriken? Nä, den var inte mycket att skriva hem om. Tre veckor med snö och kallt fick vi den gångna vintern. För nu är det ju redan över – även om det var till att skrapa bilrutorna i början av veckan. Efter det så har det kommit ett par dagar med strålande sol och upp emot 10 grader varmt. För att ta igen för det fina vädret så har det däremot regnat hela eftermiddagen idag, och det rejält. Det märkte jag inte minst när jag cyklade hemåt förut… började cykla till jobbet igår. Eller ja, till VCT i alla fall. Den korta vintern har skapat en rejäl grogrund för allsköns otyg som fästingar och mördarsniglar. TT hade minsann en fästing redan förra helgen! Det är nog rekord ändå, och inget roligt sådant… fast till det positiva med en kort vinter är ju att det vackra med naturen, fågelsång och vårblommor, har kommit igång tidigare.
Ska bara dokumentera hur det verkligen kändes nu, så här precis innan. Det känns… overkligt… på något sätt. På alla sätt… känns inte alls som att det kan vara dags nu när som helst. Både C. och jag känner att det gott kan vänta lite till. Inte för att vi inte vill ha, men för att det vore skönt att hinna förbereda sig lite mer mentalt. Och inte minst, hinna städa helt klart och i ordning… så att vi har en bra grund att stå på. Jaja, den som lever dör ändå!
