I morse så var jag och lämnade in bilen på en smärre (men så klart dyr) reparation. De skulle ha bilen över dagen, så jag tog bussen till VCT. Eller det var i alla fall min plan. När jag kom ut till busshållplatsen så var det dock 20 minuter kvar tills nästa buss skulle gå… suck. Det som regnade och i allmänhet inte var särskilt skönt. Där går jag och vankar av och an i strilandet när det helt plötsligt stannar till en mindre lastbil på gatan bredvid mig. Däri satt en kille (en handfull år äldre än jag, eventuellt) och undrade om jag skulle utåt V. Jajamänsan sa jag och hoppade in. Nja, riktigt så var det inte, hann tänka igenom saken både en och två gånger innan jag hoppade in. Fast in hoppade jag. Det är ju liksom inget man är van vid i dagens läge, att någon helt spontant erbjuder en skjuts. Denne kille var hur som helst mycket trevligt, han skulle ändå utåt hamnarna och tanka sa han, och tyckte det såg tråkigt ut att stå i regnet. Vi satt och småtjôtade hela vägen ända ut till VCT. Lite konstigt känsla att bara helt plötsligt åka med i någons främmandes (arbets)bil och sitta och småprata. Hur som helst, istället för att komma fram lagom pisseblöt kl 8.30 så kom jag fram torrskodd kl 8.05. Snacka om att det var en bra start på dagen! Därefter höll sig den bra känslan kvar hela dagen. Tänk vad lite värmande medmänsklighet kan göra en gott.
Idag är det tre veckor sedan vår lille knodd kom ut i dagens ljus. Ett ljus han aldrig tidigare skådat kom han ut i med ett plopp. Tre veckor… det känns som att det har gått väldigt fort, men samtidigt så känns det som att vi har haft honom i en evighet. Lite paradoxal känsla… känns på något sätt som att vi har lärt känna honom väldigt fort. Inte för att han gör särskilt mycket väsen av sig ännu. Det är det vanliga bebislivet; äta, sova, skita, äta, sova, skita, skita, skita, sova, sova, äta, äta osv osv i all oändlighet. Fast det är något… mysigt med det. Roligt att se att han mer och mer börjar interagera med sin omgivning. Första veckan, och en bra bit in i andra så var det bara äta och sova (och skita). Nu är det lite mer vakentid emellanåt. Han är dock väldigt lugn ändå, skriker och gormar mest när han är hungrig – eller har ont i magen (gissar vi). När han fyllde en vecka fick han sig en kamera, nu de senaste två veckorna har han däremot inte fått så mycket (mer än mjölk). Fast det är kul att ha en systemkamera, så att man kan ta högkvalitativa kort på honom.
2-0 borta mot AIK för 1 ½ vecka sedan följdes upp med 0-3 hemma mot MFF i förrgår. Ja, det är så klart Allsvenskan och IFK jag pratar om. Det som började så bra fortsatte… inte så bra. Borta mot AIK spelade man smart och kontrade in två mål, ett alldeles i början av Vibe och ett i slutet av nyinbytte Mané. Vi har skaffat C More play nu så att vi kan se alla matcher, både hemma och borta. Andra lag med för den delen… alla matcher i Allsvenskan helt enkelt. Rätt kul, fast mer roligt hade det ju varit om IFK hade slagit – eller åtminstone fått oavgjort mot – MFF. Det var man dock inte ens särskilt nära att göra, även om det gott och väl kunde ha vänt om bara Söder och Vibe satt sina finfina chanser. Det gjorde man dock inte, medan MFF satte i princip alla sina farliga lägen. Det, och att MFF spelade ut IFK i första 30 minuterna, var den stora skillnaden. Efter pausen tog IFK över matchen totalt och höll ett konstant tryck i drygt 20 minuter. Hade man gjort mål där så kunde det ha vänt. Fast målen uteblev och MFF:s Åge Hareide gjorde några taktiska byten vilket fick IFK:s offensiv att tappa ångan. Istället för en reducering så tryckte hemvändande Rosenberg in 0-3 och god natt IFK!
Bättre lycka framöver för IFK, men himla dumt att MFF fått en sådan bra start… först 3-0 hemma mot nykomlingen Falkenberg och nu senast även 3-0 mot självaste IFK. Inte bra… fast bollen är rund, allt kan hända ännu. Skador, försäljningar och hårt matchande i Europaspelet kan sätta käppar i MFF:s välsmorda maskineri. Förhoppningsvis… fast tyvärr inte troligtvis. Vore väldigt olämpligt om MFF vann ligan i år igen, det skulle innebära att IFK snart kan sluta sjunga om ”Vi är Blåvitt – bäst i Sverige!”…
