Vinterväder & -kräkning, trotsålder & USA-valet

Idag är stora delar av världen i chock efter USA-valet inatt, svensk tid. Mr Donald Trump, president of the United States of America minsann. Det var ändå lite överraskande, och framför allt oroande. Trump i USA och Putin i Ryssland, två fina spelare som kan hitta på lite vad de känner för. Jag har annars inte så mycket att säga om detta faktum mer än att det var då skit för världens klimatarbete, som ju förra året utmynnade i ett klimatavtal. Ett klimatavtal som nu kan komma att tappa USA, en av världens största miljöbovar. Fast klimatförändringarna är ju i och för sig, enligt herr Trump, bara ett påhitt av Kina för att tjäna pengar på USA:s bekostnad. Så det kanske inte är så farligt ändå. Bara att fortsätta i gammal god stil, utvinna så mycket olja som det bara går – gärna från sköra områden som Antarktis – och tänka på sina egna intressen. Tycker mest att valet av Trump till president bara stärker bilden av att USA framför allt – trots all spetskompetens som finns kring universiteten m.m. – består av ganska korkade människor. Att en sådan tölp, rent ut sagt, kan vinna trots alla idiotiska uttalanden som han har gjort, är rena skämtet. Men så är det, ett stort skämt blev president. Det slår väl nästan Obama det, som ändå gjorde det till synes omöjliga (i alla fall i det klassiska gårdsplansspelet) och blev både neger och president.

Onsdag tidig eftermiddag och här sitter jag och skriver blogg. Hur kommer det sig? Jo i natten till i fredags, närmare bestämt kl 01:30, så brakade ett litet helvete lös. E. spydde ner hela kudden, plus lite till, och startade en vaken period om ca 2 h 45 min. Det blev sanering, duschning, nybäddning och därefter försök att komma till ro igen. Inget jobb i fredags således. Sedan kom det ytterligare en kräksejour för den lille på fredagskvällen, men då lyckades C. fånga upp det hela och undvika ytterligare nybäddande. Så kom lördag och livet gick vidare, jag var lite småseg (hade precis börjat bli lite förkyld i fredags). E. har precis varit förkyld, eller kanske fortfarande är lite grann ännu (svårt att veta ibland). Stack på eftermiddagen hem till PB och hämtade däcken, åkte till B. och bytte dom (fick byta ut två st. mot nya) samt Coop-handlade lite. C. mådde inte så bra på kvällen, måltiden blev ingen succé direkt. Drack en öl, vilket jag senare under natten bittert ångrade. Runt halv ett på natten så vaknade C. och fick sticka upp för att kräkas… 15 minuter senare så var det min tur att vakna och genomgå samma sak. Ölsmaken där var inte vidare trevlig, inte heller den rejäla fläskkarrén som jag hade tryckt i mig kvällen innan. Så höll det på hela natten och framåt förmiddagen innan kräkningarna lade sig. Tror att vi kräktes runt 8-10 gånger var där under den tiden det höll på. Om inte mer… illamåendet och det allmänna eländet fortsatte dock ett bra tag till. Det tog helt krafterna, de lilla som fanns, ur oss detta… helt däckade hela söndagen kunde vi bara låta E. vara bäst han kunde. Det hela blev inte lättare av att han just nu är i en riktigt jobbig trotsig och bråkig fas. Det var som sagt ett litet helvete. När det väl gick över, så kom min bortglömda förkylning tillbaka och gjorde sig påmind igen. Hade jätteont i halsen igår och kände mig allmänt svag. När man sedan behövde återhämtning som mest så vaknade E. kl 2:30 natten till måndag och ville inte, trots många försök från våran sida, somna om. Det blev till att gå upp till slut runt 4:40… bara för att se att barnteven inte kom igång förrän kl 5. Efter att ha tittat en stund på tv, ätit lite, så kunde vi tack och lov gå och lägga oss och sova i några timmar till. Det är dock sådant som tar på obefintliga krafter, det är inte direkt så att man blir friskare av sådant…  C. började tack och lov att pigga på sig igår igen, och kunde därmed återgå till arbetet idag. Jag ska försöka gå tillbaka och ta en lugn dag imorgon, för att se hur det känns. Tar nog ett par timmar f-ledigt och sticker hem lite tidigare.

Vintervädret kom till Västsverige (och med problem till östra delarna av landet) nu i helgen. Helt plötsligt blev det kallt och snöigt, och behov av att ha på vinterdäck (därav bytet under lördagskvällen). Tråkigt nog kunde vi inte vara ute i det fina, snön singlade sakta mot marken, vintervädret… det var först igår som vi orkade gå ut lite nämnvärt, då C. & E. tog sig ut och handlade lite. Hoppas på att kunna få lite mer fint vinterväder när vi har flyttat så småningom. Nu har det varit minusgrader sedan i helgen, fast imorgon verkar det kunna börja töa lite igen. Är inte ovanligt med köldknäppar i november direkt, men det var ett tag sedan (vad jag minns) som det låg snö så här länge. Fint när vintersolen lyser över snötäckta tak så som den gör nu. Och bla bla bla, får ta och skriva på här nu…

E. har varit en riktig liten P.I.T.A. på senaste tiden… för en-två veckor sedan (eller mer? Svårt att komma ihåg…) så började han att slå mot både mig och C. mer och mer. Så fort något inte är bra, vad som helst, så börjar han att slåss. Gärna i ansiktet… spelar ingen roll vad man säger eller gör tillbaka, han fortsätter ändå. Tydligen inget ovanligt just i tidiga trotsåldern, men ack så förbannat irriterande. Nu när man har varit helt utpumpad de senaste dagarna så har man inte energin till att behärska sig på samma sätt. Har varit så otroligt mycket gråt, skrik och vredesutbrott på senaste… mer än allt tidigare tillsammans känns det nästan som. Dessutom så har han så himla höga skrik, de riktigt skär i öronen på en. Om jag inte redan hade haft tinnitus sedan tidigare så hade jag definitivt fått det nu… kan förstå att det är vanligt bland förskolepersonal…
Jag lämnade honom till förskolan i morse (eller snarare sen förmiddag…) och jäklar vilken kamp det var… ville inte ha på sig blöjan, inte ha på sig kläderna, bara skrik skrik och bråk… för att i nästa sekund glatt ta något som han inte får ta och springa iväg. För att därefter slänga sig på golvet och dunka huvudet. Det går så upp och ner att man knappt hinner med… både C. och jag tassar liksom på tå för att inte reta upp honom nuförtiden, samt är lika strykrädda båda två. Hur sunt är det egentligen, strykrädd för sitt eget barn… borde vara tvärtom.

Nä, nu ska jag ta och städa i ordning lite här hemma i en timme… det blir aldrig att man gör det när pita:n är hemma, inte lika lätt då. Sedan hämtar jag runt 15, så sticker vi in till stan och leker på biblioteket en stund. Därefter blir det skoköp och en god Forestpizza på PH. Ska nog banne mig ta en stor stark också. Det är ju ändå lill-lördag och dessutom känner jag att jag har förtjänat det nu…

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *