… för en ny helg alltså. Har på sistone känts som att veckorna bara går mellan att vara måndag, fredag, måndag och fredag. Är inte ensam om att känna så, men vad ska man göra åt det? Livet går så fort, barnen växer upp och blir stora så snabbt osv. Idag är det fredag tidig kväll och C. & E. ligger redan och sover (och snarkar båda två). Det borde jag också göra egentligen, men jag kände för att göra lite annat först. Klockan är ändå ”bara” halv tio när jag börjar skriva detta, bara inom citationstecken för att det kommer vakna en liten korvgubbe imorgon bitti och vilja gå upp tidigt. Är rätt trött jag med faktiskt, man blir lätt det av att jobba heltid och ha småbarn. Stressa till jobbet, jobba, jobba, jobba, stressa hem för att hämta… sedan är det bara att köra racet, laga mat, göra i ordning för kvällen, natta och försöka att inte somna själv. Snacka om att leva i ett ekorrhjul… som bara snurrar snabbare och snabbare.
Men, är det så illa då? Nä, inte alls. Här bor vi nu i ett fint hus, vi har båda jobb som vi – mer eller mindre – trivs på, och en tillökning i familjen är nära förestående. Alla är dessutom, för tillfället, ganska friska. Nu är det mest C. som besväras av heshet och rejäl nästäppa (förklarar 25 % av snarkningarna, det andra beror på generna…). Labbprover är tagna och vi inväntar svar. Detsamma gäller för MBK som har haft ont i lederna i en vecka nu. Förhoppningsvis är det ”bara” en influensa som har satt sig på lederna…
Livet går på i 180 som sagt, jag har därför lagt om mina arbetstider för att hinna hem och hämta E. på förskolan. Jobbar numera (typ) 6-14:30, fast den senaste veckan har det snarare blivit 6:20-15:45… vilket i sin tur har lett till att jag fastnat i köerna på väg hemåt. Jättekul med köer alltså, verkligen… eller nåt. Idag åkte jag från jobbet 14:50 men fastnade inom några minuter ändå i köer… liksom, klockan var gott och väl innan 15 – jobbar inte folk? Blev sen för tredje gången den här veckan… får börja 5:30 snart och åka hem vid 14 varje dag…
I övrigt så rullar livet på… vi har väl inte riktigt träffat några nya bekantskaper i vår nya boendeort, men det kommer säkert framåt vårkanten. För nu är det ju faktiskt vår, idag var det ca 7 grader varmt och solen tittade fram betydligt mer än vad de förutspådde på morgonprogrammet på P4 i morse. Krokusarna har börjat titta fram i rabatterna utanför huset, ser riktigt fint ut tillsammans med snödropparna. Men allvarligt, trädgården behöver en fast hand som tar hand om det. Min alltså, eller mina rättare sagt. Kommer att rensa bort en hel del faktiskt, vill så klart sätta vår egen prägel på det. Huset är inte mycket att göra med annars, utvändigt. Invändigt håller jag (emellanåt) på att lägga nytt golv på övervåningen. Eller rättare sagt, ABK & MBK har hjälpt mig att lägga golvet i vårt blivande sovrum och nu håller jag på ute i hallen. Går segt, dels pga. ovana men också för att det är svårt att hinna/orka med. Låter som att jag skyller ifrån mig nu kanske, men det är som det är. Man blir inte yngre heller ju, hade kanske mer ork för några år sedan (läs: pre-E.)… å andra sidan så har jag inte varit PS sedan… tja, det är faktiskt över ett år sedan nu. Håller på att förtränga, om jag inte redan har gjort det till och med, hur det var… ”tur” att C. kommer ihåg det allt för väl.
Som vanligt så har jag en längre tid tänkt på massa grejer att skriva om, men när man väl sitter här så är det inte lika lätt att komma ihåg just vad man har tänkt på. Livet har varit inne i en minst sagt intensiv fas den senaste… treårsperioden… men framför allt sedan i höstas/vintras då vi först skrev kontrakt (och skuldsatte oss för evigt) och sedermera flyttade in i det nya huset efter en del om och men. Seriöst vad segt det gick de första veckorna, månaderna… kändes som att vi aldrig skulle få packat upp alla jäkla lådor. Inte blev det bättre av att vi var sjuka mer eller mindre konstant från i början av november till… tja, C. har inte blivit riktigt friskt någon gång sedan dess. Inte någon längre period i alla fall. Först var det vinterkräksjuka (för andra gången under 2016!). Därefter fick E. vattkoppor och förkylningarna (bl.a. hade han hög feber i ett par dagar) avlöste varandra. Vad var det mer? Kommer knappt ihåg… hade något influensaliknande härom veckan, fast det var över på drygt ett dygn. Annars så har faktiskt jag lyckats hålla mig relativt frisk den senaste tiden, och detsamma gäller faktiskt E. Det var några veckor sedan han var sjuk nu senast (tror jag, garderar jag med).
På tal om tid… jag låg -19 timmar i flexen i början/mitten av februari. Nu en dryg månad senare så är jag nere på -4:30. Inte så illa ändå väl? Har jobbat några 6-18-dagar (framför allt för ett par veckor sedan då A. & T. var nere och hälsade på), och det gör ganska snabbt effekt på flextiden. Dessvärre så krävs det inte så mycket för att flexen ska sticka iväg åt minushållet igen… räcker med att man måste gå tidigare någon dag eller två och vips, så försvinner fem timmar. Men nu ska jag faktiskt jobba in så att jag ligger lite på plussidan istället. En sak som gör detta krångligt är att jag brukar springa på lunchen, för det mesta så blir det minst 1:30 av arbetstiden som försvinner då. Nu har jag dessbättre skadat vaden (ev. muskelinflammation pga. överansträngning), så nu kan jag inte springa förrän tidigast på fredag. Det var svårt, för att inte säga omöjligt, att hålla igång löpningen från november och framåt med tanke på alla sjukdomar. Synd, för jag var i rätt bra form då. Gick hyfsat i februari också, låg på 5:07-tempo över 11.5 km vilket kändes helt ok. Sen kom det någon dipp igen och nu har jag som sagt skadat mig istället. Känns inget farligt när man går vanligt, men så fort det blir lite högre belastning så tar det stopp. Tror faktiskt att jag ska klara under 2 h på Varvet ändå (förutsatt att jag kan springa det alls, ETOB är nämligen just 20 maj…).
På söndag fyller förresten E. tre år. Tänk att tre år har gått… det är lite paradoxalt, det känns både som att det är länge sedan han föddes och som att det har gått fort. På söndag kommer han att få ett fint paket med Brio tågbana. Eller Brio Switch Station som det heter, komplett med pendlarstation (utrustad med hiss!) och en fin röd bro. Gubbar ingår dessutom, så nog kommer han att bli nöjd. Dessutom får han en bok och ett extra paket Brio järnväg med raka bitar (med mera). Svårt att inte köpa för mycket till honom alltså… sedan får han säkert bilar av MBK och jag tror till och med att PP kommer att köpa någon bil. Snacka om lycklig dag för vår lille korv…
På söndag ska jag förresten testa på att göra en pannkakstårta. Då gäller det att få till jämna och fina pannkakor, tror jag ska ta ett lagom mått så att alla blir lika stora. Sedan ska vi varva vanilj- och chokladglass mellan pannkakslagren, och toppa med lite skivad banan. Kanske i form av en trea? Får väl försöka hitta ett ljus med en trea på också. Det är svårt att inte skriva om E. egentligen, han är allt bra duktig. Han kan nästan alla bokstäver i alfabetet (när han ser dem alltså) och räkna till över tio kan han också (så gott som till tjugo faktiskt). På förskolan så leker han jättebra med en jämnårig tjej (Malla) och verkar ganska tillfreds med tillvaron där. Fast nu de senaste två dagarna så har han varit lite bråkig har jag fått höra vid hämtningarna, slängt saker på golvet och vägrat att plocka upp saker han har vräkt ner. Därtill bråkat med blöjbyte och påklädning… hoppas att det bara är en tillfällig fas och inte början på något långvarigt…
På tal om blöjbyte så var det ett par veckor sedan som han verkade ha bestämt sig för att sluta med blöja. Verkade bli väldigt stolt över att kunna gå på wc (för första gången!) helt själv, samt att ha små kalsonger på sig. Lyckades kreera både det ena och det andra faktiskt innan det helt plötsligt vände tillbaka till blöja igen. Då ville han inte alls gå på wc längre… hoppas, inte minst för vår ekonomis skull, att han kan börja med kalsonger och wc-besök snart igen. Det är banne mig inte billigt med blöjor… undrar hur många hundra kilo det är som vi har slängt i form av blöjor till dags dato…
Nej, nu tror jag faktiskt att jag ska ta och slå igen locket. Efter att jag har stängt av datorn dvs. Behöver också sova lite trots allt. Duscha ikväll? Nja, tror jag bara tar och borstar tänderna och tar på mig linserna (som funkar kanonbra!). Får se när nästa tillfälle att skriva ostört dyker upp igen…….
|EDIT 2017-03-22| Igår skulle en liten T. ha fyllt 19 år… tänk vilken vit mask han skulle ha haft, och vad vit hela han skulle ha varit. Nyligen så passerade tvåårsdagen för PM också. Tycker inte att just den dagen kändes värre än någon annan dag i det avseendet, lika illa snarare. Känns fortfarande, i mångt och mycket, ganska ofattbart. Ofattbart sorgligt och ledsamt… men livet rullar på, man har inte så mycket tid över för att tänka på och grotta ner sig i saker…
