Nu börjar vi närma oss mitten av vabruari, men än så länge så har det varit helt fritt från vabbande. Det kan förstås bero på att C. och jag jobbar halvtid just nu, men ändå. E1 & E2 har hållit sig någorlunda friska, lite småförkylda bara. Själv är man bara totalt utsliten, men det är väl som det ska. Har sovit väldigt dåligt (ca 5,5 timmars faktisk sömn i snitt) de senaste fyra-fem nätterna. E1 har vaknat och levt runt, medan E2 gillar att gå upp sådär runt kl. 6 (eller strax efter)… C. har varit förkyld den senaste veckan, så det har bara varit upp och hoppa. Inte helt optimalt att sova i en 90-säng heller, åtminstone inte med tanke på att den är för mjuk och dessutom är mer än till hälften upptagen. Allt som oftast så vaknar jag alldeles på kanten, inte så sällan med halva kudden svävandes fritt utanför kudden… det gör inte direkt underverk för min nacke, som är halvbra i vanliga fall. Men men, sånt är väl livet som småbarnsförälder antar jag. Det är väl bara att bita ihop (bokstavligt talat) och härda ut…
Har det i alla fall inte lika jobbigt som C. nu. Hon började kräkas igår kväll, hastigt och (o)lustigt. Det fortsatte under tidig natt, med ett par svimingar som grädde på moset. Har så smått börjat hämta sig nu under eftermiddagen, förutom huvudvärken då förstås. Slog sig lite illa och fick en klockren blåklocka dessutom… så idag har det bara varit sängen för C., som knappt har träffat Ex2 idag. Efter en ganska lugn förmiddag, de lekte jättefint med tågbanan (roligt att se), så urartade det lite under eftermiddagen. Skulle gå ner till CG och handla, men det tog typ en timme att bli klara… sen var det i alla fall lugnt. Tur för mitt blodtryck…
Lite till självömkan hinner vi med, det är typiskt att andra parten är sämre än en själv när man skulle behövt sova igen lite och känner sig allmänt risig och sliten. Hade varit väldigt skönt att sova vidare på morgonen. Något som det direkt påverkar när jag sover för lite är humöret, har väldigt svårt att ha tålamod när jag inte mår riktigt bra eller är skittrött. Inte så konstigt kanske, men lite segt.
Jaha, vädret då? Idag var det typ 8 plus och solsken, riktigt skönt. Sprang en bit med vagnen ner mot affären, och blev så varm att jag var tvungen att köra utan jacka lite grann. Varmt som en tidigare midsommar ungefär alltså, men tidigare så har det varit ganska kallt och snöigt (det var snö i drygt en vecka!). Då fick vi i alla fall varit ute lite och testat den fådda snowracern. E1, som var lite tveksam (som vanligt…) i början, tyckte till slut att det var jättekul. Vågade till och med åka ner för mindre backar innan all snö började smälta bort. Nu återstår det bara en liten fläck av den stora snöhög som jag skottade upp i två omgångar (grävde även ut en liten snögrotta, som dock inte blev vidare utgrävd). E2 har inte ro att sitta still så länge på vare sig pulka eller snowracer, men tyckte det var roligt i korta (med betoning på korta) stunder…
Har, som så ofta förr, länge närt en önskan om att skriva lite här på bloggen. Men det är liksom helt kört, finns ingen tid eller ork. Idag finns det lite tid, men inte mycket ork… allt för ofta så är det så att det varken finns tid eller ork till mer än det absolut nödvändigaste. Det gör att framstegen här hemma kan mätas i fot – myrfötter alltså. Efter drygt två år så är vi fortfarande inte helt klara med allting här hemma. Det är frustrerande, för det ligger som ett ok på axlarna, att äntligen bli klar med den s.k. renoveringen som vi började med i början av 2017. Nåja, det är många ok på axlarna egentligen. Fixa korten (sortera och lägga över till NAS:en), sortera papper (släng det mesta av skiten och gå över till e-faktura), fixa med pensionen och sparandet till E:na med mera, med mera, MED MERA!!!!!! Det är som Hornbach säger i reklamen; det finns alltid nåt att göra. Fast det som ska göras är så mycket mer än bara renovering. Men men, om man ska se det positivt så är det faktiskt bara en tapetsering kvar nu. Efter att vi har byggt klart den platsbyggda hyllan i E1:s rum dvs…
Lite framsteg i punktform:
- Ny värmepump (egentligen cirkulationspump) installerades för ett par veckor sedan. Jäkla fin värme vi fick in i huset då (till slut…). Har dock fortfarande inte fått fakturan, men har reserverat några tiotals tusen SEK…
- Har under hösten/vintern fått upp alla lister – förutom de i det sista rummet som ska tapetseras
- Fixat en ny soffa så att vardagsrummet känns lite mer som ett vardagsrum
I övrigt så vet jag inte om det har varit så mycket framsteg. Vi har haft så mycket bråk under hösten så att det knappt går att beskriva. Jo, det är E1 som har stått för 99% av det, inget att sticka under stol med. Det har varit ett energidränage utan dess like. Inte konstigt att vi inte får gjort så mycket egentligen, snarare tvärtom. Att vi får gjort något alls. Så det viktigaste framsteget kanske ändå är att vi har lyckats hålla oss vid liv (utan några hjärnblödningar). Hade kunnat skriva så mycket mer än det här som jag tagit upp ikväll, om t.ex. att vi misstänker att E1 är särbegåvad. Men ok, jag skriver lite om det som sista stycke. Det är ändå bra roligt, och imponerande.
E1 kan, förutom att läsa, även skriva alla bokstäver i alfabetet – både gemener och versaler. Han skriver ord själv, och sätter ihop meningar (utifrån sådant han har läst eller hört t.ex.) både på papper och med t.ex. plastbokstäver. Stavningen är inte riktigt på topp ännu, men hur mycket kan man egentligen kräva av en 4+? Han har också ett ganska rikt ordförråd, med en del svårare ord. Dessutom lär han sig väldigt snabbt, och tycks ibland nästan ha ett fotografiskt minne (tycker de även på förskolan). När han ritar så är det komplexa teckningar, ofta med olika ”system” som har olika funktioner. Inte direkt som när jag ritade som liten, med gubbar som sköt ihjäl varandra, eller bilar som krockade… Den sammantagna upplevelsen, inklusive alla konflikter som blossat upp, gör att vi misstänker en lite missförstådd särbegåvning (bättre ord på engelska, ”gifted”). Vi ska alla fall behandla honom som det, och försöka stimulera den intelligens vi har sett lite mer aktivt. Har läst lite böcker om ämnet, eller C. åtminstone (jag ämnar göra det), och väldigt mycket passar in på hur E1 agerar osv. Merparten av de särbegåvade barnen verkar utmärka sig spårklgt (i tal och skrift). E1 har alltid haft lite lättare att umgås med vuxna (vi trodde att det berodde på att han inte har umgåtts så mycket med jämnåriga, men vi kanske hade fel). Nu är det, verkar det som, ganska svårt att få en särbegåvning bekräftad – då de tester som finns inte riktigt passar de som ”tänker utanför boxen”. Ibland känns det som att E1 inte ens är inne i boxen… 🙂 Vi ska prata med förskolan om det på ett möte snart, och se om de kan utnyttja den extra resursen (till E1) till något meningsfullt (som att stimulera med lite svårare uppgifter). Får helt enkelt se hur det blir i framtiden.
