Då var det dags igen. För vad då? Jo, ett nytt blogginlägg men också för att välkomna hösten. En vår och en sommar har gått sedan senast jag skrev något här, och det har hänt ganska mycket faktiskt. Som bekant så är det ju så att ”tiden går och vi med den”. Jag skrev en minneslapp redan i våras om ett inlägg som jag ville skriva, men det har inte blivit av förrän nu. Det är lite signifikativt för mig, har svårt att ha någon kontinuitet i något speciellt länge. Jag har under årens lopp, som man kan se ruinerna av här på bloggen, försökt att göra mer eller mindre uthålliga projekt. T.ex. alla IFK:s matcher i Allsvenskan ett år, fotbolls-VM 2010 och vädret under en månad. Av olika anledningar så har det dock aldrig lyckats fullt ut. Jag är väl lite misslyckad med andra ord. Att bli bättre på att avsluta saker och ting är väl något som jag kontinuerligt borde jobba med, men det är roligare att ta sig an något annat efter ett tag. Just det är dock första punkten jag tänkte skriva om.
Bokhyllan och farstutrappan – projekten som blev klara
Det är faktiskt så att här har vi exempel på projekt som lyckades bli klara till slut, även om det tog relativt lång tid. Bokhyllan i EA:s rum tog några månader, men från en idé, projektering och byggnation blev det färdigt till slut. Idén var att använda det ganska oanvändbara utrymmet som hade blivit över bredvid en kabeltrumma. Där passade det till sist bra med en bokhylla, och nu när den är klar så är det som att den alltid har varit där. Samma sak var det med farstutrappan, det blev också klart… till slut. Och tur är väl det, den förra var rent ut sagt vedervärdig med rötna delar och så vidare. Nu är det i skrivande stund fortfarande lite målningsarbete kvar att göra, men det har varit få dagar de senaste veckorna som varit regnfria. Måste också, utan krusiduller, erkänna att utan hjälpen från mina bröder och PP så hade det varit jobbigt att få klart något av projekten. Det är helt enkelt svårare att få tid och ork att göra något utöver det vanliga när man har barn… dagens sanning. Punkt.
Jobb – en nödvändighet?
Frågan är vad man skulle gjort om man inte hade jobbat. Eller rättare sagt, inte hade behövt att jobba. Göra som ABK och jobbat som egen? Både anställd och egenföretagare har ju sina för- och nackdelar. Frågan har aktualiserats på senare tid av de två senaste uppdragen jag har tilldelats, vi kan kalla dom SR och LAiH. För tilldelats är rätt benämning, det är inget självvalt direkt. Antingen tar man jobbet, om det inte föreligger extrema svårigheter, eller så är man arbetsvägrande. Man är lite som en livegen, fast ändå inte jämförbart så klart. Men men, det första jobbet var ett riktigt skitjobb, bokstavligt talat, medan det andra ligger på en avlägset placerad mindre ort. Det andra jobbet är dock helt OK, även om jag för tillfället inte exakt vet vad jag ska göra. Är dessutom hemma sjuk när jag skriver detta (annars hade jag inte haft tid att skriva…). Sedan är det också den lilla detaljen att det är nära 6 mil att köra dit, vilket i bästa fall tar ca 45 minuter och i sämsta fall hur lång tid som helst. Händer det en olycka, eller att någon råkar nysa i närheten av tunneln, så blir det bom stopp på alla vägar i närheten. Nu är det verkligen upp till mig att ta mig ur det här konsulteriets förtryck och försöka hitta något vettigt att syssla med. Jag menar, jobb är ändå något man lägger så enormt mycket tid på. Då borde man banne mig se till att få göra något som man faktiskt tycker om. Åtminstone något som man har valt själv, utan diverse påtryckningsmedel…
Damfotbolls-VM – en svensk framgång
I somras, eller tidigare i sommar kanske, så spelades VM i fotboll för damer. Intresset var ganska svalt från min sida till en början, men i slutspelet så såg jag alla matcherna. I alla fall Sveriges matcher. Det är verkligen milsvid skillnad på tempo, teknik (i högre tempo) och kvalitet när man jämför med herrfotboll. Men, det är också lite som att jämföra äpplen med päron. Båda är goda frukter… Damerna har – pga. marknadsekonomin och en förlegad syn på killar jämfört med tjejer, skulle jag säga – inte haft i närheten av samma förutsättningar som herrarna. I och med Sveriges framgångar i VM så kom också frågan om ersättning från förbundet upp, och många profiler sa både det ena och det andra. Frågan kvarstår dock, ska damerna och herrarna tjäna lika mycket? Ser man det ur ett jämlikhetsperspektiv – ja, självklart! Ser man det ur ett marknadsmässigt perspektiv – aldrig i livet… det är dessa två ideologier, om man nu kan kalla det så, som står mot varandra. Tyvärr, framför allt för alla kvinnliga fotbollsutövare, så är de som bestämmer till syvende och sist män, och i praktiken alltid män som på något sätt har kopplingar till starka ekonomiska intressen. Ingen kan dock ta från damfotbollsspelarna att VM blev en succé, och det svenska bronset (i princip ingen trodde innan VM att Sverige skulle kunna nå så långt, man slog t.ex. ut giganten Tyskland) firades efteråt av 25 000 på Götaplatsen i Götlaborg.
Svårmodighet, svarta tankar och brist på livslust
Till att börja med: Nej! Det var inte bättre förr. Kom ihåg det, även om det är lätt att glömma. För vi har haft en riktigt tuff period under höst-vinter och tidig vår, tuffare än någonsin förut. Och då har det ändå varit tufft tidigare med minsann, framför allt när jag var PS. Mycket tufft nu, men det är inget att sticka under stol med. Dagarna har varit fyllda med bråk och skrik, och allting har känts ganska mörkt. Orken och själva livslusten tröt, samtidigt som vi kände oss rejält slitna. Det tär på en att ha det så i princip varje dag, livskraften liksom sipprar ur en. Men framåt våren, april-maj, så började det vända och vi fick uppleva i perioder hur man kan ha det i en ”normal” familj igen. Det är säkert flera faktorer som spelade in, men framför allt Lego blev till en räddning. EA fick flera Lego-produkter från sin födelsedag och framåt, och det gav honom ett nytt sorts lugn. I samband med det så färdigställde vi äntligen hans rum, till sist. Han kändes mer förnöjd på något sätt, och kunde sitta och pilla med sitt Lego längre perioder i sträck. Det var som sagt säkert flera faktorer som spelade in; han hittade en ny kompis på förskolan, dagarna blev ljusare, inte lika frekvent förkyld längre m.m. m.m. Nu har inledande perioden efter sommarledigheten varit lite jobbig med, men ändå inte i närheten av hur det varit i början av året.
EiS enorma utveckling
Den lille, EiS, har också utvecklats mycket, lite i skymundan av sin storebror. Från att bara ha kunnat, och knappt det, pussla pussel på en handfull bitar i våras gick han under sommaren framåt rejält i utvecklingen till att klara av pussel på 30 bitar. Vi tänkte innan dess att ”jaha, är det så här normala barn är”. Om man jämför med EA,så kunde han klara av mycket svårare pussel när han var yngre än EiS. Men så har vi efter dess också läst att syskon oftast inte skiljer så väldigt mycket i intelligens, som mest – generellt sett förstås – endast runt 15 IK-enheter. Så den lille kan nog fortfarande växa upp och bli en smart ass han med, precis som storebror… annars kan man definitivt säga att medan EA utmanar oss intellektuellt, så utmanar EiS oss fysiskt. Allvarligt talat, jäkla mycket spring det har varit ner för gatan den här sommaren. Mycket spring iväg från oss rent allmänt, gärna med blicken vänd bakåt – för det är ju roligt att se sin mor och far springa efter… Annars är han ganska lättsam av sig, så länge han håller sig still då förstås… Nu har han börjat på samma förskola som EA till slut, och det ska bli spännande om han kör slut på sina fröknar också. Skönt att ha dem samlade också, C. har fått slita hårt med hämtning och lämning under våren.
Gräsmattan – en gräslig syn…
Vår gräsmatta, den lilla vi har, har länge varit ett sorgebarn. Framför allt efter förra sommaren, den torra sommaren 2018 som vi minns, då den gulnade å det grövsta. Inte bara gulnade heller, utan dog och lämnade stora hål. Samma visa var det i den torrperiod som inledde årets sommar, det blev gult och hålrummen framträdde med all (icke önskvärd) tydlighet. Jag fick ett ryck och grävde bort ett parti död gräsmatta och sådde nytt, men det har gått så där med det. Dels gjorde jag det mitt i sommarn, dels har jag inte vattnat på det tillräckligt. Får se om det tar sig lite till hösten… gräsmattan i allmänhet ser lite finare ut nu än i början av sommaren, en del hål har vuxit igen. Men annars är jag sugen på att köpa färdiga rullar med gräsmatta, fast det får bli till våren i så fall. Först skulle vi behöva gräva upp ca 30 kg björkrötter som slingrar sig under gräsmattan. Märkte, och har egentligen vetat om det länge, detta när jag grävde upp den lilla plätten som jag sådde nytt gräs på. Jäkla mycket rötter… så planen är att gå fram som en furie och gräva, yxa och hacka bort alla rötter, markbereda med ny jord (höga upp gräsmattan några cm, och sedan rulla ut nya gräsmatterullar. Det kostar säkert en del, har inte kollat upp det exakt ännu… kanske är lika väl, det är antagligen gördyrt. Men det är en jäkla tråkig gräsmatta vi har också. Antingen ny gräsmatta, eller så plöjer vi upp hela gräsmattan och gör det till en blomsteräng istället… det är ju bara den där lilla detaljen med fästingar då förstås.
Rabatterna – en plats för grönska?
Grönt är det i alla fall i våra rabatter, och bara en del är ogräs. Är faktiskt ganska nöjd med hur det ser ut, ska bara göra lite smärre förändringar till nästa år. Jag ska göra det ja, det är bara jag som sköter om det. Men så är jag ju inte så lite som en trädgårdsmästare också. Lite mer blommor tidigt i april-maj, och lite mer blommor i juli-augusti-perioden ska det dock bli i alla fall. Ska göra en hel krokusrabatt med, det ska bli som ett skafferi för alla vårtrötta bin och humlor. Jordgubbar får man inte glömma bort att nämna, i år har det verkligen varit ett bra jordgubbsår. Har kunnat plocka flera liter i år. Men till nästa vår vill jag ha lite mer snyggt på sidan av huset, tänker mig att bygga ett par stora odlingslådor. Från början var jag inne på sten, men nu har jag bestämt mig för att trä blir lite lättare. Något robust trä då, dock inte tryckimpregnerat. Som vanligt har jag massa idéer, gäller bara att få utlopp – och inte minst tid – för dem bara…
Ett rum för filurer?
Idag (jag var hemma sjuk och C. jobbade hemifrån) fick vi gjort den sista av de två tunga uppgifterna som var planerade för veckan. Igår var det blodprov (bokat besök på BMU för att kunna ta blod från fingret) för EA, och idag var det dags att prata med psykolog ABK (inte den italiensk-svenske hobbypsykologen). Det gällde nämligen hur vi ska förfara med vår lille säregne och mycket troligen särbegåvade EA. Nu har jag fått tillgång till forum i en hemlig grupp på FB, vilket förhoppningsvis kan leda till att vi får fördjupade insikter i vad vi ska tänka på och göra fortsättningsvis. Under vintern och våren fram tills nu så har vi förkovrat oss i särbegåvad litteratur, tja framför allt C. då, och undan för undan kommit till insikt att det stämmer bra in på vår lille säris. Samtalet med psykisen bekräftade väl våra farhågor och väckte en del rädhågsenhet. Det är visst bråttom, och ska han verkligen skippa förskoleklass helt? Vi måste boka möten med ett par rektorer inför hösten… gäller väl bara att ta tag i det, ju fortare desto bättre.
Väder och vind
Ok, till sist måste jag ju ändå kommentera sommaren som har varit. Om man jämför med förra sommaren, då det knappt gick att vara utomhus med en liten knatte som EiS så har den här sommaren varit mycket bättre. Nu är det snarare byggnationen på framsidan som har fått hålla ungarna inne. Vädret har varit mer normalt jämfört med förra året, med blandat soliga och regniga dagar. Det var egentligen bara en vecka som det var väldigt varmt (runt 30 grader), annars har sommaren varit mer behaglig. Det har varit lite badande, men inte överdrivet mycket. Gick precis som vanligt jäkla fort, fem veckors semester (fast då jobbade C. en vecka mellan semestervecka 2 och 4) bara försvann i ett töcken. Skön semester var det, men jobbångesten var banne mig stor när jag började i mitten av augusti igen… framför allt när jag då började på ett uppdrag som jag inte själv hade fått välja… nåja, efter några dagar så hade ångesten dämpats och man var inne i jobblunken igen. Och så var det med den sommaren, på återseende nästa år…
