Glasgow, dag fyra – Dags för hemfärd

Idag var vi då tvungna att åka hemåt igen… i alla fall om C. ska kunna komma till sin praktikplats imorgon och inte våra dyra (nåja) flygbiljetter inte skulle vara köpta i onödan. Så blev det också, vi kom hem… det är ju hemifrån jag skriver detta inlägg. Men i praktiken är allt skrivet i Skottland, då jag hade med mig penna och papper (!) och skrev anteckningar.

Imorse gick vi upp tidigt, strax efter sju, och kom igång ordentligt direkt. Vi gjorde oss snabbt i ordning och gick iväg för att en sista gång äta frukost i det lilla frukostrummet en trappa (från gatan) upp. Idag var det inte mycket folk på plats, klockan var inte så mycket (bara runt halv åtta), men de svenskar som bodde på hotellet var där. Uppenbarligen skulle de också åka hem idag, även om de (vad jag minns) inte var med på vårt plan till Skottland. Efter att ha klämt i sig lite frukost så var det dags att gå ner igen och packa. Dags att ta några sista kort på rummet också. Har inte alls tagit mycket kort under den här resan, detta av flera orsaker. Framför allt så har det varit lite dåligt ”kort-tagar-väder”, mulet och regnsjukt. Dessutom blir det mörkt snabbt om eftermiddagarna… sedan har det inte heller varit så mycket att ta kort på. Vi har mest följt de stora shoppinggatorna och inte sett några direkta typiska turistattraktioner. Om man är i Paris så ”måste” man ju t.ex. ta kort på Eiffeltornet och Triumfbågen, men här i Glasgow har vi inte sett något sådant ”monumentalt”. Hur som helst, efter allt var packat och klart checkade vi ut. Allt var, som tur var, betalt meddelade oss portiern och vi lämnade därmed för sista gången hotellet bakom oss. Klockan var då strax efter halv nio, lokal tid.

C., som kände sig lite stressad över tåget som snart skulle gå (kl 9.00), sprang på rätt bra. Jag fångade allt som oftast detta på bild, gick lite längre bakom henne och tog några kort. Var tvungen att dryga ut kortskörden, som som sagt varit ganska gles… Vi kom dock fram med relativt gott om tid kvar (ca 10 min) och C. letade reda på rätt spår att gå till medan jag dokumenterade den fina Centralstationen. Bra arbetsfördelning. Vi var knappast ensamna om att åka mot Prestwick denna dag, utanför tåget – som stod inne, dock utan att ha öppnat dörrarna – var det fullt med folk. Kändes rätt skönt att ha kommit fram i tid och framför allt ha hittat till tåget. Finns en del spår att välja på där på Glasgows Central Station… själva tågresan gick snabbt, kändes det som. Fick bara tag på ett par platser där vi satt med ryggen mot färdriktningen, men alternativet var att stå upp i 40 minuter. Tog inte några kort, mår ofta rätt illa så fort jag gör något förutom bara är när jag åker baklänges. Det skotska landskapet passerade förbi med böljande kullar och en del små samhällen. Fint, visst, men jag tycker mer om det Bohusländska landskapet. Kändes som att det var länge sedan vi åkte tåget mot Glasgow. Till slut var vi framme på vår slutdestination, Prestwick International Airport.

Efter att ha gått, och tagit massa kort, den sista biten mot flygplatsen tog vi och drack ordentligt. Hade köpt ett par färskpressade juicer av märket Sainsbury’s som vi förtärde. Det var nu drygt 2 timmar innan vi skulle flyga hemåt, så vi hade gott om tid att förbereda oss. Jag gick in i ett bönerum… kändes lite bättre när jag tänkte på att det är fler som inte tycker det är så jättekul att flyga. Efter att ha checkat in vår väska gick vi och checkade in oss själva. Det var en rejäl säkerhetsprocess som man skulle igenom… man fick inte ens ha på sig skorna på väg genom röntgenapparaten. Det måste ju ha tillkommit efter den så kallade ”sko-bombaren” (som dock inte lyckades med sitt mörka uppsåt)… fast säg det i säkerhetsväg som inte har uppkommit efter 11 september 2001. Vi klarade oss till slut, efter att jag hade fått lägga i ett par saker i en säkerhetspåse, genom kontrollen. Det är ju något som är ganska löjligt… man har en vätska, t.ex. tandkräm (rätt trögflytande), och så ser dom den… då måste man köpa ett typ Kinderegg med fyra plastpåsar i, lägga i föremålet i en påse och sedan stoppa in det i väskan igen. Då blir säkerhetspersonalen nöjd… om det nu är en okänd, för personalen, vätska som är sprängbar i kombination med något annat – förhindrar då plastpåsen (som lätt går att öppna) att en terroristen i fråga utför sitt planerade dåd? Han/hon kanske då tänker ”Allahu akbar in shaa Allah haram hajj dar al-Islam” fritt översatt: ”jäklar, nu kan jag ju inte bomba planet på grund av den här dumma lilla plastpåsen”. Jaja… efter lite snokande på flygplatsen, som är lite större än Göteborgs City Airport (inte svårt), så satte vi oss i väntsalen och väntade. Och väntade… och väntade.

Till slut, inte alls länge innan planet skulle gå, fick vi gå genom gaten. Några köbildningar senare var vi på väg ut mot planet… de som hade betalat extra för att få komma först ombord på planet hade gjort en miss: mittgången (och tillika nödutgången) som har extra benutrymme var ledig! På båda sidor! Snabbt som blixten tog C., som gick in först, varsin plats åt oss. Gött att få gott om plats för benen… dessutom fick jag lite extra uppmärksamhet av en flygvärdinna, tyvärr endast pga. att det var en nödutgång. Själva flygresan gick jättebra egentligen… inga problem alls. Vädret var ganska kallt och klart i Glasgow, det skulle vara lite soligt där borta idag. Kändes mycket tryggare, som C. faktiskt hade förutspått, att flyga igen så tätt efter förra gången. Kunde t.o.m. somna lite denna gången… molnen hade en fräck struktur nu när vi susade förbi högt ovanför dem, som ett A4-papper förstorat i mikroskop ungefär. Vid landningen så var det ett enormt molntäcke som vi skulle ta oss igenom. Kändes som att vi åkte genom molnen i en evighet innan vi till slut tog mark. Nere på fast mark igen, i kära gamla Sverige! Skönt.

Efter att ha hämtat väskan så gick vi direkt ut och hoppade på en Flygbuss. Den skulle förvisso inte gå ännu på ca 20 minuter, men det var ändå gött att gå in och sätta sig. Vi blev lite förvånade över hur mycket snö det var här hemma, hade snabbt förträngt allt hemmavid när vi kom till Skottland. Kändes himla skönt att vara hemma igen dock. Det är ju verkligen som talesättet säger, ”borta bra men hemma bäst”… efter att ha varit iväg en weekend-resa så inser man att det stämmer. På BP klev vi till slut av bussen för att gå mot SF. Vi var lite hungriga… väl där, efter att ha dragit väskan bakom oss, så blev det lite gött käk. En liten födelsedagsmiddag, till slut. Vi tog varsin öl till maten (B4 respektive Fläskkött med champinjoner), himla gött. Efter en liten dessert bestående av mycket goda friterade bananer med glass och sirap betalade jag och sen stack vi hem. Skönt att komma hem till tie ben igen, kändes som att det var länge sedan vi var här senast.

Nu på kvällen har vi varit ganska trötta, inte så konstigt kanske. Det har varit mycket nya upplevelser på den senaste tiden… har bara orkat med att slötitta lite på några ”Vänner”-avsnitt. Gött också. Kommer nog att somna snabbt ikväll…

Nu är det hög tid att sammanfatta Glasgowresan… några frågor? ”Vad är det bestående intrycket? Var det värt besväret? Kommer ni att åka dit igen?”  Ok, lugn nu… alla frågor kommer att få svar. Till att börja med så har det varit skönt att komma iväg lite. Eftersom C. fyllde år, eller rättare sagt gör det, så var det för hennes skull som vi åkte. Visserligen ville jag också åka dit (till Skottland alltså), men framför allt var det för att fira C. som vi åkte. Det var helt klart besväret, även om jag kanske inte tyckte det just under flygresan till Prestwick. Då hoppades jag bara på att överleva… vilket jag ju gjorde. Det som inte dödar, härdar. Nu ser jag med tillförsikt fram emot flygresan till Kroatien/Slovenien till sommaren (typ i början av augusti). Hur som helst, Glasgow är en trevlig liten storstad. Det är helt klart så att man kanske kommer att åka dit igen framöver, det var ändå väldigt mycket som vi inte såg. T.ex. Ibrox Stadium (Glasgow Rangers arena) och Celtic Park (Celtic FC:s arena). Det har varit väldigt kul att vara i Glasgow, att bara vara för oss själva i ett främmande land. Det är första gången det händer faktiskt, om man inte räknar Norge (OSLORESAN!) som ett främmande land… visserligen är jenterne exotiska, men men…. 🙂

Nu är det dags att förbereda sig inför den gråa vardagen igen… vad händer i veckan? Tja, imorrn ska Hyundaien in för att bli fixad… ”CHECK ENGINE”-lampan ska kollas och dimljuslamporna ska kopplas ur. Vem använder liksom dimljuset ändå? Inte jag i alla fall, har inte gjort så en enda gång på de 2 ½ åren som jag har haft Hyundaien. På torsdag ska Hyundaien in och undersökas på Bilprovningen igen. Förhoppningsvis, och framför allt troligtvis, så kommer den nu att vara fri från tvåor.