skurt@ns blogg

Ja minsann, precis som titeln antyder, så är det är fortfarande lite sjukt här. E. var snuvig och verkade ganska hängig, samma sak för C.… också trött, hängig och håglös. Det är rätt tröttsamt det här nu, med en hängig, grinig och pappaklängig liten EBK här hemma. Tröstlöst att han aldrig blir bra framför allt… han har inte riktigt varit sig själv på länge nu. Det skumma är att det går så upp och ner också, ena dagen bättre och piggare medan nästa dag blir som idag… Men men, hoppas att det vänder snart… men återigen, vad sega sommarförkylningar kan vara. För egen del är det mest segt idag, känner mig trött och rastlös. Behöver hitta på något snart, fast det är svårt att göra när man har ett sjukt barn (som dessutom vill ha pappa nära hela tiden)… ska åtminstone ta mig en löptur ikväll, måste verkligen komma igång med det nu igen snart. Midnattsloppet närmar sig med stormsteg och jag ska försöka att få till en bästa tid på det loppet i år (dvs. under 53:30 typ). Då gäller det att köra på nu… vad svårt det är att komma igång med något som man inte är jättesugen på. Dagens självklara sanning…

Det fina vädret (finare åtminstone) verkar som sagt vara på gång. Idag är det åtminstone ca 19 grader och lite enstaka solglimtar, och imorgon ska det visst bli över 20 grader och sol (utan moln enl. yr.se). Nu orerar jag friskt här, men imorgon kommer då det efterlängtade (eller…?) besöket från L.I.. Då ska E. till slut (han har nämnt det då och då i över en vecka nu) få en polisbil – om det finns en i Duplo-variant. På onsdag får det bli som jag och MBK sticker hem till PB för en dags grejning. Undrar hur det ska gå för den pappaklängiga gubben bara… hoppas att det går bra med H & M som ersättare. Ska bli skönt med en dags kroppsarbete, har känt mig rastlös på senaste som sagt… segt att bara hålla sig hemma och mestadels inomhus på semestern (jojo, jag vet att det inte finns så mycket alternativ just nu). Kanske kan det även bli den första tennismatchen för året (?), om MBK orkar med det.

Inget blogginlägg är riktigt komplett utan en uppdatering ang. IFK och Allsvenska resultat. Skrev om det i förra inlägget, men det blev inte sparat pga. strul (nätverks- eller webpromgramsbaserat) och jag orkade inte skriva om det. Det var hur som helst ändå innan ”Västderbyt” (populärt uttryck i kvällstidningarna) – Elfsborg mot IFK – vilket utspelade sig igår. IFK behövde helst ta tre pinnar (sms) för att klättra uppåt några pinnhål (nåväl, man skulle i alla fall varit närmare ettan MFF och tvåan Norrköping). Trots ett stort (nästan överlägset) spelövertag i första halvlek, varefter man också ledde med 1-0, så kunde Elfsborg komma ikapp. Detta mycket tack vare domarteamet som inte var riktigt på topp om man säger så. Först fick Elfsborg, vid ställningen 0-0, en helt horribelt dömd straff. En elfsborgare, Simon Hedlund (som sedan också kvitterade IFK:s ledning), föll teatraliskt i närkamp med DJ Alessi. Ramlade helt åt fel håll för vad som skulle kunna vara rimligt i den färdriktningen de sprang åt, sida vid sida. Domaren gick dock på det (borde varit gult kort för filmning) och dömde straff. Som tur var så räddade Alvbåge en svag straff från Viktor Claesson och rättvisa skipades på så sätt ändå. Några minuter senare gjorde istället IFK mål – Boman gjorde mål för andra matchen i rad, efter fint förarbete först av Rieks (uttalas Räkks) och därefter den målgivande passningen från DJ Alessi (som vanligt bra idag). Sedan var det verkligen spel mot ett mål, Elfsborg kom knappt till något samlat anfall alls under resterande tid i första halvlek. IFK borde ha lett med mer än 1-0, ett tag hade man bollinnehavet 62-38 – mot bollskickliga Elfsborg på bortaplan! I andra halvlek så tappade IFK initiativet och Elfsborg kunde kvittera efter ett mål som var offside med en meter. Tråkigt att domaren (som stod i linje) missade detta. Det var en svajig domarinsats, bl.a. fick Ankersen ett gult kort för filmning i en situation som inte var mindre uppenbar än den dömda straffen, men IFK borde klarat att vinna ändå. Men men, 1-1 och ännu ett oavgjort (fjärde året i rad) resultat på Borås Arena mellan de två västlagen. IFK har inte lyckats vinna borta mot EIF sedan 2005… fast samtidigt så har inte Elfsborg lyckats vinna alls mot IFK sedan 2012. Som tur var, för IFK, så blev det oavgjort för de andra topplagen likväl. AIK-MFF 1-1 och Norrköping-Östersund 3-3 (!).

Nä, nu ska jag passa på (CE sover) att ringa till ett väsen för penningutlåning och kolla hur mycket vi kan få i lånelöfte. Kan mycket väl bli så att vi köper oss ett hus i en nära framtid, då gäller det att vara beredd. Bra att ha suveräna utlånare som kommer och hjälper oss när det behövsss.

|15:07 16 juli 2016|

Ännu en regnig dag är här, har varit gott om sådana hittills denna semester (som snart är inne på andra veckan). Jo, jag behandlar vädret först. Det är ju trots allt typiskt svenskt, att prata om väder alltså. Det måste bero på att vi har så många olika sorts väder, framför allt om sommaren. Regn vertikalt, regn horisontalt, ösregn, blåst med regn med mera. Men ibland, som igår, så kan det ju faktiskt vara riktigt fint. Si så där 19-20 grader, soligt för det mesta bakom lite fluffiga vita moln. Dessvärre så är E. lite krasslig (och har så varit i drygt två veckor) så vi var mest ute lite på eftermiddagen. Annars har det mest varit rätt kasst väder och under 20 grader den senaste tiden. Inget badväder (även om MBK passade på igår) direkt. Sedan det fina vädret i slutet av maj – halva juni (innan midsommar…) så har det inte varit något vidare faktiskt. Det är faktiskt rätt kasst rent ut sagt, har inte badat ännu… precis som förra året, då det inte blev bad förrän i augusti. Skulle ha passat på där i juni (när det faktiskt var en riktig värmebölja) men det är alltid de där men:en. E. var trött, vi var tvungna att åka hemåt osv osv. Det är mycket som är lite svårare när man har småbarn, men så klart också en hel del som är enklare. Som att gå och lägga sig och sova middag… men men, vädret är nog avhandlat nu va? Hoppas och tror på att vi åtminstone får lite fint väder under semestern, roligare att komma tillbaka till jobbet då igen.

Nu har alltså snart 1/4 av semestern passerat – och vad har vi gjort? Tja, beroende på väder och vind så har vi varit inomhus en hel del. Har faktiskt fått städat ganska fint och i ordning här hemma, finare än på år och dag. Det är riktigt skönt tycker jag, lättare att hålla i ordning när man redan har det fint och vice versa. Golvet är torkat, inget ytdamm finns för E. att rulla runt i, sängen är nybäddad, disken är fixad och till och med toaletten ser någorlunda presentabel ut. Det gör mycket att ha det i ordning hemma, tiden innan den ack så nödvändiga städningen så har det snarare liknat ett bombnedslag. Men hur som helst, första veckan (nu när E. dessutom är lite krasslig) har spenderats hemma förutom i onsdags-torsdags då vi först sov över hos MBK och därefter var i PB över dagen. Framöver så ska vi göra lite mer roliga saker (förutom att greja lite i PB då), bland annat ta oss till Borås Djurpark, cykla till Skagen, utforska Lärjeån-området med mera. De sakerna, samt lite mer, är i alla fall med på vår brainstormade semester 2016-lista. Fast närmast på tur står ett besök från L.I., nämligen H&M (inte klädkedjan). En vecka ska man väl stå ut med. Kommer nog spendera någon/några av de dagarna med MBK i PB (det är svårt att greja så mycket när en liten illbatting är med) för att göra i ordning lite grejer som vi har planerat göra. Då får det verkligen bli att bara greja, greja, greja… kanske hinner med en timmes tennis också i och för sig. Annars ska vi, CEJ, nog försöka ta det rätt lugnt, vi har varit ganska slitna under det här gångna halvåret. Nja, kanske snarare de senaste dryga året…

|22:53 16 juli 2016|

Blåsigt har det varit en hel del, så också nu ikväll. Känns som att det jämt blåser nuförtiden, mer eller mindre. Framför allt när man ska cykla till AZ… det blåser banne mig jämt motvind på morgonen! För att sedan vända till eftermiddagen så att det blir motvind hem också… har skrivit om det här förut, men det är kul att gnälla lite till om det. Det är ju ändå min blogg, trots allt. Någon som gnäller över blåsten är för övrigt E.… det räcker att det blåser lite så är det för mycket. Ikväll när vi var ute på en promenad så gick han med ena handen i munnen och den andra höll han i kepsen med. Det har nämligen hänt två gånger att kepsen har blåst av, och den fadäsen vill han inte vara med om igen. Just beteendet med handen i munnen har han hållit på med i drygt två veckor nu. Vi vet inte riktigt vad det är, men misstänker starkt att det har med nya tänder att göra. Kanske kliar, gör ont eller något för oss annat okänt. Igår var han riktigt grinig på förmiddagen, men då fick han en supp och sedan blev det bättre. Kanske gjorde ont då, och så försvann värken med en smärtstillande. Kan ju dock inte hålla på att ge honom ett sådant piller varje dag… tycker också att det är konstigt att det håller på så länge, över två veckor liksom. Blir det inte bättring i veckan så får vi gå till VC med honom. Han har sagt något om ”tanden”, men det kan också vara för att vi har frågat honom om det gör ont i tanden. En sak är säker, han är en rätt klyftig unge… snappar upp minsta lilla som man säger till honom. Förutom att göra som vi säger till honom då förstås…

I övrigt så är E. otroligt pappig just nu, framför allt på morgonen (då C. inte ens får komma in i samma rum som oss) men även senare med. Frukost, lunch och middag spenderas i mitt knä… och det är pappa som ska gå och bära på honom. Kan knappt gå ur synhåll utan att det hörs ”pappapapapappa” direkt. Pappa hit, pappa dit, pappa ska dessutom torka skit. Inte ens det fick C. göra idag, till stor glädje. De senaste dagarna, kanske sedan i onsdags (?) så har E. börjat att staka sig på vissa ord. Stamning eller stakning, det låter rätt komiskt ibland i alla fall. Framför allt ”en” hakar upp sig, och mest när han är trött. Undrar om det blir overload i den lilla hjärnan då, att det är därför han hänger upp sig på vissa ord. En, en, en, en, en, en, en, en (fast det låter mer som ”än”) polisbil t.ex. Lite smått oroande tycker jag, men C. hittade något om att det är vanligt att det kommer runt 2-årsåldern och att 75% av alla stamningar går över av sig själv. Det är ju ändå mycket som händer i de små hjärnorna i den här fasen (också). Får avvakta och se, förhoppningsvis går det över av sig självt. Och om inte, så finns det ju hjälp att få. Det är inte som förr, då de sta-sta-sta-sta-sta-stammande sta-sta-sta-sta-sta-stackarna fick klara sig bäst de kunde.

EM tog slut för snart en vecka sedan. Det måste man ju skriva lite om. Följde det mesta, men såg inte varje match. Framförallt matcherna som började kl 18 var svåra att se i sin helhet, mitt i läggningsproceduren liksom. Men men, såg mycket ändå. Sveriges insats behöver ju inte kläs i några stora ord direkt. 1-1 mot Irland (inget skott på mål, självmål av Clark), 0-1 mot Italien (rätt skaplig match, försvarsschabbel i 83:e gav förlust, och återigen inget skott på mål) samt slutligen 0-1 mot Belgien (riktigt hygglig match, flera skott på mål!) vilket betydde morsning & good bye (lånat uttryck från AP, som i sin tur verkar ha snott det från den framlidne Magnus Härenstams sista show). Efter den långa och invecklade meningsbyggnaden i förgående mening så kan man bara tillägga att det var försvarsspelets EM som spelades i Frankrike. Försvaret var nyckeln till seger, som så ofta förr. Bara att det stämde väl in med tidens melodi i Europa, bygga murar och försvara den egna nationen. Det var inget frejdigt spel direkt, i alla fall inte från de som vann. Portugal vann till sist mot värdnationen Frankrike, med 1-0. Målet gjordes i den 109:e minuten, eller om det var 108:e. Hur som helst, matchen gick till förlängning och det var först i den andra förlängningshalvleken som matchen avgjordes. Till Eder tjänst sa portugisen och sköt in segermålet efter svagt franskt försvarsspel. Frankrike förde annars spelet mest, men var ruskigt ineffektiva. En stolpträff var det närmaste man kom (att avgöra under ordinarie speltid), men även i övrigt så skapade man bra lägen att kunna avgöra matchen. Så blev det dock inte, utan tråkspelande Portugal (som fick fixstjärnan Ronaldo skadad redan i inledningen av matchen, han byttes till slut ut i 25:e minuten) vann tack vare sitt försvarsspel. Tyskland, som var stora favoriter att ta hem guldet, åkte ut ”redan” i semifinalen mot Frankrike (0-2) efter en kavalkad av missade tyska målchanser. Det blev också ”Schweinis” sista framträdande i landslaget, den grånande veteranen har nu gjort sitt. Som vanligt blir det många morsning & good byes efter ett stort mästerskap, i Sverige slutar t.ex. Zlattan, ”Isak” och Källström. Det svenska laget var slätstruket som helhet faktiskt, ingen spelare alls som stack ut. Det grå kollektivet åkte ut per omgående och tack och hej till Hamrén dessutom. Hamrén som kom in 2009 som någon sorts räddare, efter Lagerbäcks självgoda misslyckande att kvala in till VM vintern 2008-2009. I slutändan så kommer Hamrén mer vara något av en parentes enligt mig, han har knappt gjort något intryck alls. Får se hur det går för Janne. Zlutligen vill jag bara zäga att Zlattan gjorde ett ruskigt zlätztruket EM, inga mål och inte mycket till briljans alls. Några glimtar bara, annars beigt… visar på hur mycket det avgör att inte ha idel ztjärnspelare omkring sig.

Jaha, vad ska jag skriva om nu då…? Nä, vet inte alls. Ska nog ta och avsluta det här inlägget (och ev. uppdatera till ett nytt tema här på bloggen) och sedan ta på mig linserna. Nattlinserna alltså. Det har fungerat bättre och bättre, nu ser jag riktigt bra och har så gjort i princip hela veckan. Igår lyckades jag dessutom, för första gången sedan optikern hjälpte mig, ta på mig linserna alldeles själv! Innan har C. fått trycka in dom åt mig, vilket har varit frustrerande för framför allt henne. En ny era har börjat… behövs att jag klarar det själv, då jag ska iväg på gruppaktivitet hos AZ-chefen i slutet av augusti (övernattning i stuga). Nu är kl snart 00 redan… det är den tiden som gäller under semestern verkar det som, har inte kommit i säng innan midnatt en enda gång. Skönt det, framför allt när E. har ställt om semesterväckarklockan till mellan 7:30-8:00. Sover mer nu, trots de senare tiderna, än när vi jobbade. Men men, en varm dusch väntar innan linser på i de blå…

Här sitter man och njuter lite av stillheten när både C. och E. sover sött. Fler än den lille som behöver ta sig en eftermiddagslur… sömnkontot ligger ständigt på minus. Vi sov dock länge idag, ända till 8:30, så jag är inte direkt trött själv.  TV:n står på och visar AIK – ÖSK… konstigt nog är det en toppmatch, men Allsvenskan är som den är. För IFK:s del går det inte så himla bra, raden 5-3-3 luktar inte riktigt guld ännu direkt. Men vem vet, det kan ju alltid vända. Imorgon spelar man borta mot HIF och behöver ta 3 poäng för att hänga på toppen (där MFF återigen har tagit ledarposition, leder just nu mot ÖFK borta med 1-0 efter mål av Rosenberg…).

Men nog om fotboll… för idag i alla fall. Vi har nyligen kommit oss hem till stan igen efter en utflykt till MBK. Hann med både husvisning, snabbhandling och pannkakor till lunch innan vi tog bilen hemåt. Huset vi tittade på var riktigt fint, fick en bra känsla för det direkt. Välskött inomhus (lite kommer man ändå att vilja ändra på) och trädgården var riktigt välskött. Det kändes verkligen att det finns utvecklingspotential, som inte behöver kosta allt för mycket. T.ex. köket behöver ganska omgående göras om, det var gammal standard där. Men det funkar i alla fall… det går att flytta in och bo i huset direkt. Har dock inte läst igenom besiktningsprotokollet ännu, men det var inga panikgrejer som behövde fixas i alla fall. Taket skulle behöva läggas om snart, men kanske inte redan i år. Sedan var det något med dräneringen också, samt detaljer i badrummen som skulle behöva tittas på, men som sagt – inga panikgrejer. Eftersom det har varit så få objekt ute i det området (NT) som vi tittade på så var det relativt mycket folk och tittade. Frågan är om inte priset kommer att skjuta i höjden väldigt snabbt, från de 3,3 millarna till över 4… frågan är också, något vi måste diskutera, hur långt vi är villiga att gå. Läget är dessutom lite osäkert med tanke på det amorteringskrav som snart blir lagstadgat. Kommer priserna fortsätta stiga, stanna av eller t.o.m. sjunka? Känns inte troligt att det kommer att sjunka så mycket inom kort sikt, med tanke på att det fortfarande råder bostadsbrist, men kanske på längre sikt. Men ändå, det är ett populärt område, barnvänligt och dessutom nära till kommunikationer. Sådana lägen kommer alltid att vara attraktiva… så egentligen kanske man borde försöka slå till ändå, trots det som komma skall. Får helt enkelt se hur budgivningen kommer att arta sig… Eftersom livet är som det är nuförtiden så är det ju oundvikligt att inte skriva något om E. Utvecklingen har verkligen gått i en rasande fart de senaste veckorna. Talet har kommit på plats snabbt sedan han började på förskolan, men nu den senaste tiden så har också förståeliga meningar börjat komma i en strid ström. ”EA pappa gå och titta där” (inte riktigt så välartikulerat, men ändå så att man förstår precis). Dessutom har han sagt många ord nu som han har snappat upp tidigare. Det är riktigt roligt att vara med om den här utvecklingen. På det stora hela så är han ganska nöjd nu, är mest när han är trött som han är grinig. Men vem är inte det… skulle kunna skriva hur mycket som helst om vad han har gjort/kunnat börja göra den senaste tiden, men jag tar upp några punkter istället.

• Sedan han fick en röd trehjuling för ett par veckor sedan så har han cyklat omkring en hel del, främst utomhus. Första tiden ville han bara sparka sig fram med fötterna, men nu på senaste har han också börjat trampa ordentligt på pedalerna. Om bara vi hade haft något eget, framför allt större, där han hade kunnat cykla runt mer…
• Mästerflygarna är ett program som han verkligen gillar, eller Super Wings som det heter. Egentligen heter det nog något på japanska, men Mästerflygarna har E. snabbt lärt sig att säga. Han är duktigt på att förstå hur plattan (Samsung) och mobiler fungerar…
• Rent allmänt så kan man summera med att utvecklingen rent allmänt går rasande fort. Han är mer självmedveten, egensinnig och enveten nuförtiden. Inte alltid så medgörlig om man säger så… äh, kommer inte på så mycket mer att skriva. Men han är framför allt bra gosig och busig…

Rent allmänt så går dagarna bra fort. Snart är maj slut och sommaren kommen. Känns som att maj har gått väldigt fort… eller rättare sagt, det känns som att arbetsveckorna (och helgerna med för den delen) går jättefort. Fast på samma gång så känns det ganska avlägset sedan Valborg och allt där omkring. Lite paradoxalt… Allt är så intensivt numera, man har inte så mycket tid för sig själv alls. E. har varit vaken länge den senaste veckan, somnat sent så gott som varenda kväll. Då är det lätt att man blir dränerad, man hinner inte vara för sig själv alls… svårt att få någon kvalitetstid tillsammans i parrelationen då också. Man bara är någon sorts lek- och matmaskin. Men men, det här tiden varar ju inte för evigt i alla fall.

Snart börjar EM förresten, ett EM som blir det sista stora mästerskapet för den store svensk-bosniern Zlatan. Ev. också de sista framträdandena i det svenska landslaget. Vem ska ta över efter en sådan dominant (som Zlatan ändå har varit och fortfarande är)? Sverige behöver en ny förbundskapten, Hamréns försök till att skapa ett mer individuellt skickligt landslag som spelar fin fotboll har inte fungerat så himla bra. Man behöver bygga från grunden igen, satsa på laginsatsen och skapa ett enhetligt lag. Lätt att säga, men svårare att åstadkomma kanske… därför blir det bra med en ny förbundskapten, som alltså heter Janne Andersson. Spännande att se hur topplaget Norrköping klarar sig utan sin guldtränare framöver… EM annars då, har Sverige någon chans? Belgien, Irland och Italien är de övriga lagen… ganska tufft att ta sig vidare, men vinst mot Irland och kryss mot de övriga kan räcka. Gäller att sätta försvarsspelet då och att Zlatan dominerar precis som han gjorde i franska ligan den gångna (slutade förra veckan) säsongen. Ska hur som helst bli kul att se en massa fotboll, även om matcher som Albanien – Slovenien kanske inte är några höjdare…

Livet rullar annars på, allt går som i ett. Har haft förskräckligt svårt att få undan diskberget de senaste veckorna, samt mina kläder. Det är allmänt stökigt här hemma, men vi har allt för sällan energi/tid/fysisk & psykisk ork att fixa i ordning på eländet… Jobbet har varit lite lugnare på sistone, men nog ska det bli skönt med fyra veckors semester i år. Vecka 28-31, då ska det slappas så mycket det bara går. Har inte planerat in så mycket ännu, men jag skulle verkligen vilja att vi tog färjan över och cyklade upp till Skagen en weekend. Eller mitt i veckan, kanske blir billigare så. Annars får vi väl hitta på något kul. Kanske besöka Borås djurpark? Den som lever får se…

Något som är kul och som håller på just nu är min anpassning till att se bra utan hjälpmedel. Testar det som populärt kallas Orto-K, dvs. nattlinser. Sover med dom på natten och ser bra på dagen. Rätt fräckt, fick nys om det i slutet av april och bestämde mig för att testa. Synfelet försvann direkt, medan brytningsfelet tar lite längre tid att få bukt med. Har testat det sedan natten mellan torsdag-fredag förra veckan och kommer fortsätta med det här. Kostar inte ens mer än vanliga månadslinser (thoriska då), utan 2100:- för alla undersökningar och därefter 295:- i månaden per autogiro. Helt ok… linserna behöver bytas en gång om året, då man samtidigt kollar att allt är bra.

Avslutar med att skriva lite om löpning. Det är hög tid att påbörja träningen inför Midnattsloppet. Har svängt lite angående det, var tidigare inställd på att sluta med löpningen… men det är många på jobbet som löper och jag sögs med lite i entusiasmen. Ska anmäla mig till MNL nu tänkte jag, har flera kollegor som ska springa (bl.a. AG, ER & SH) det. Skulle egentligen sprungit Varvet i år också, men utebliven träning satte stopp för det. Har som sagt varit sjuk hela senvintern/våren så det kändes lika bra att stå över. Inte kul att springa när man inte är tränad… ska ta mig en kortare (4-5 km) ikväll i ett högt tempo, och likadant imorgon. På måndag ska vi springa runt sjöarna i Sisjöområdet och på onsdag är det dags för Blodomloppet. Jaja, nu orkar jag inte skriva mer… dags att börja röja upp lite här hemma…!

Nej, jag menar inte filmen ”The NeverEnding Story” från 1984, utan syftar istället på att vi (Team JoCa) aldrig verkar bli riktigt friska. När man väl inte är PS längre (och knappt ens kommer ihåg hur det var!) så blir det en jäkligt segdragen förkylning istället. En förkylning (eller till och med en variant av influensa, fast utan direkt feber!!?) som nog först har börjat släppa i helgen som gick… E. har också börjat må bättre (har gått på förskolan idag), men han hade ett par nattliga kräkningar förra veckan. Först natten till onsdag, då han kräktes tre gånger, och sedan natten till fredag. Den senare gick mycket mer smidigt (bara byta pyjamas, behövde inte byta alla sängkläder plus pyjamas m.m.), men orsakade ändå ca 1 timmes vakentid så där runt halv tre-, tretiden… bättre än två timmars vakentid i alla fall. Oklart dock vad det hela berodde på, då han inte verkade vara direkt dålig i magen. Kräkning orsakad av slem? Kräkning orsakad av någon mildare variant av magsjuka? Vem vet…

Nu är det ju bara C. som vi inte har behandlat ännu, även fast hon har självbehandlat sig med hostmedicin under veckorna som har gått. Jo då, CeCe har allt fått sin beskärda del av sleven hon med. Förkyld, hängig, förkyld, hängig, ont i bröstet m.m. Dessutom har det blivit en del VAB:ande för henne på sistone med (onsdag-fredag förra veckan t.ex.). När jag väl för en vecka sedan var tillbaka efter en längre tids sjukdom så var det väl inte så lämpligt att jag VAB:ade direkt kanske… Nåväl, när C. äntligen hade börjat bli frisk hon med (friskare i alla fall) så började nästa sjukdomsperiod istället: magsjuka. Det började igår eftermiddag och har inte gått över ännu… därför fick det bli både lämning och hämtning för mig idag. Blir antagligen så imorgon med… kom till jobbet halv nio i morse (ej samarbetsvillig korv…) och gick hem redan vid två. Mjukstartade igång E. efter en halv veckas hemmatillvaro. Funkar, jag tar ut det som f-ledighet så slipper jag slita på flexen (som ändå är några timmar minus…).

|Detta inlägget blev, som så många andra, inte riktigt färdigskrivet. Men… det är i alla fall en ögonblicklig skildring från vad som hände i mars 2016| – skurt@n 160528

Här kommer ett efterlängtat inlägg. Efterlängtat från vem då kanske någon undrar? Mig själv så klart. Har länge tänkt att skriva något, men på sistone har inte orken riktigt funnits där. Inte så konstigt, har varit förkyld i över två veckor! Ska i det här relativt korta inlägget bara redogöra för de senaste veckornas skeenden.

Allt började på en fredag för länge länge sedan, närmare bestämt för 2 & 1/2 vecka sedan. Började då känna att jag hade ont i halsen… och sedan dess har det bara fortsatt. Vi var hos MBK den dagen och sov över och tittade på ett par hus dagen därpå i ett område nära Byhålan. Var inte så kul som det kunde ha varit, för jag kände mig bara sämre och sämre och var hemma mån-ons den följande veckan. Till saken hör också att C. fyllde år den söndagen där, vilket gjorde att det knappast blev hennes roligaste födelsedag i livet… Sedan jobbade jag i alla fall en dag, men kände mig sämre igen på fredagen och gick hem redan 10.45. Var hemma igen på måndagen därpå, jobbade tisdagen och gick sedan hem efter en timme (lämnade in bilen på service den morgonen, men det pratar vi mer om senare) på onsdagen och har sedan dess varit dålig till dags dato. Blev i torsdags sjukskriven i en vecka, med diagnosen akut sinuit. Fick t.o.m. penicillin, vilket jag inte har ätit på typ 10 år. Har gått bättre (för magen) den här gången jämfört med förra… Det har verkligen gått upp och ner, fast nu de senaste dagarna har det varit mest ner. Börjar väl sakta bli bättre igen, känner mig lite piggare idag än igår, men har fortfarande ett väldigt tryck över bihålorna (främst den vänstra). Inte så himla kul att vara sjuk direkt…

För C. har det varit en liknande berg- och dalbana. Dålig, lite bättre, mycket sämre, lite bättre igen osv. Fast hon har i alla fall sluppit bihåleinflammation och kunde igår (och idag) gå till jobbet igen. Hon var dock hemma och VAB:ade (samt kurerade sig själv) hela förra veckan, för jo… E. har också varit dålig, hostig och snörvlig. Februari gör verkligen skäl till epiteten ”Vabruari”, har varit väldigt hackigt jobbmässigt på sista tiden. Det är trots allt rätt skönt att vara hemma, men när alla tre i familjen är dåliga på en gång så är det inte så kul… framför allt inte när E. framåt slutet av förra veckan började bli piggare – medan C. och jag inte kände oss direkt piggare… Nåväl, det är väl sådana här perioder man måste ta sig igen. Vi verkar i alla fall ha klarat oss ifrån magsjukan som härjade där på förskolan ett tag…

Förr förra veckan, när jag var hemma mån-ons, så både lämnade och hämtade C. E. på förskolan. Jag orkade verkligen inte ta mig ut, var ganska sänkt (även om det börjar kännas avlägset nu). Hur som helst, igår och idag har det varit min tur att lämna (och hämta). Känner mig verkligen inte bra, men orkar i alla fall att ta mig den korta sträckan till förskolan. Det har dock inte varit så roligt, varken för mig eller E.… han har varit så ledsen när jag har gått hemåt. Idag var det än värre än igår, då grät han redan innan vi började ta på oss ytterkläderna. Stackars gubben (även kallad gubbin)… man känner sig som världens sämsta förälder som lämnar honom gråtandes hos förskolefröknarna. Visst, jag vet att det går över snabbt, men ändå… känns inte kul alls. Låter honom i alla fall gå korta dagar, 9-14, de här dagarna då jag är hemma (ska vara hemma till och med torsdag tänkte jag). På torsdag förresten, så ska A- & MBK komma in och vara med vid hämtningen. Det kan bli riktigt roligt, ska bli spännande att se hur E. reagerar på att de kommer med…! Sedan går vi hem och lagar lite mat och leker med gubben innan C. kommer hem.

Just det, nämnde ju bilen och service förut. På servicen – och den provbesiktningen inför bilbesiktningen som verkstan bjöd på – så framkom det att det ljud som hade låtit ett tag tillhörde en sönderrostad skyddsplåt. Det var ju inte så farligt, men det som var farligt (dyrt) var istället att även en del av avgassystemet var sönderrostat. Det innebar, fick jag lära mig, att man måste byta halva avgassystemet (de sitter så klart i halvsatser, vilket ju i och för sig är bättre än helsatser) för att komma tillrätta med problemet. Det förstår ju vem som helst, ett nytt halvt avgassystem plus arbete på en certifierad verkstad – det är inte billigt. Det slutade på den nätta summan 7400:-, monterat och klart. Tur att man inte har ont om pengar, men synd att man inte skiter pengar… Därtill kommer då kostnaden för servicen, vilket gör att det hela landar på runt 10 papp. Hmm, vi har snart lagt lika mycket på service och reparationer som bilen kostade från början. Det är inte billigt att vara bilägare… det fick mig att fundera i banorna ny bil. En elbil hade varit kul att ha, framför allt om man framöver kan bo i eget hus med solceller osv. Framtiden har mycket intressant att erbjuda hoppas jag…

Så avslutningsvis till den närmaste framtiden…
På lördag så ska vi kolla lite på bokrean i stan. Ska väl mest kolla på saker till E. antar jag, men även jag själv skulle vilja ha någon intressant bok att läsa. Har säkert en hel del intressanta böcker i bokhyllan, men orka leta där… E. ska i alla fall få något pussel till, och kanske någon fin bok med luckor att öppna. Det gillar han… ska dock inte köpa för mycket åt honom, han har massa grejer som det är redan. Men just det, att avhålla sig från att köpa fina saker till sitt barn… det är svårt det. Framför allt när man har råd… C. vill säkert ha något också, vilket ju hon kan få om hon är snäll. Kanske en bok signerad av självaste Björn Hellberg?

På söndag ska vi kolla på ännu ett hus, denna gången ett radhus, i Byhåletrakten. Ett radhus är väl inte riktigt vad vi letar efter, men prismässigt så kanske det är det som vi har mest realistisk chans att köpa. Förutsatt att vi tycker om det… är dock inte mycket till tomt att tala om, men å andra sidan – just nu har vi ingen alls… Ska bli spännande att se hur prisutvecklingen vid en budgivning är på ett radhus i alla fall. På det mest intressanta huset som vi såg på där för drygt två veckor sedan så var det en enorm prishöjning. Från 3 295 000:- till 4 020 000:- … en ökning på 725 000:- … inte klokt, rent ut sagt. Har läst på lite vad folk tror om hur amorteringskravet (på 2% av den belånade delen) kommer att påverka marknaden framöver. Verkar, rent generellt, inte som att det kommer att påverka priserna direkt, utan snarare ha en dämpande effekt på den ohämmade prisökningen på sikt. Frågan är om det är värt att vänta och se, är ändå inte så länge kvar till 1 juni då kravet träder i kraft. Den som lever dör ändå, det är det enda man vet…

Här är ett tappert försök att summera det mycket händelserika året 2015, samt blicka fram mot ett förhoppningsvis bättre år 2016. Så dags nu, när vi snart har kommit halvvägs in i februari… Hade egentligen tänkt att göra det redan i början av året, men det blir inte ofta som man har tänkt sig nuförtiden. Hade tänkt att blogga lite när vi var uppe i L.I. runt nyår och dagarna efteråt, men så blev det inte alltså. Fick inte gjort mycket alls av det jag hade tänkt mig. Men det är väl också melodin för år 2015, mycket tankar om hur det ska gå men liten verkstad. Det är inte lätt att få tiden att räcka till nuförtiden, men det har jag varit inne på i tidigare inlägg. År 2015 har haft både väldigt djupa dalar men också, som tur är, lite toppar. Men vad sägs om att ta det från början? En bra idé tycker åtminstone jag, vilket fäller avgörandet.

Året började med en PS undertecknad. Efter att ha firat jul i L.I. så firade vi in det nya året hemmavid. Hade lyckats ta ledigt i tre veckor från AZ vilket på förhand kändes skönt. Fast det blev en jobbig start på året, mådde inte alls bra. Hade kraftig ångest för att börja jobba igen… men när jag väl gjorde det så kändes det så småningom bättre och bättre. Kort därefter så blev både C. och jag förkylda, vilket ledde till den första riktiga (förutom en dag i november 2014) sjukfrånvaron på AZ. Ja, det var faktiskt den första gången som jag var ordentligt förkyld (förutom lite småkrasslig i nån dag) sedan mars 2013. Precis när vi hade börjat må bättre igen, både fysiskt och psykiskt, så hände det som vi alla hade befarat men ändå inte på något sätt kunnat tänka oss: PM:s frånfälle. Även om man hade förberett sig rent mentalt att det någon gång i en inte allt för avlägsen framtid skulle hända, så gick det inte att vara förberedd på det alls. Livet rasade liksom ihop. Så här i efterhand, snart ett år efteråt, så är det svårt att komma ihåg mycket av de första dagarna, första veckorna. Tog i alla fall ledigt en vecka och var ute i PB. C. var ju mammaledig så vi var där ute allihopa. Massa detaljer att ta hand om, testamente, avslutning av konton m.m. m.m. m.m… sorgen var svår att ta på i början, bara rå och svårhanterbar. Så fort man tänkte för mycket på det så var det som att hjärnan ”ryggade till”. Så kommer jag ihåg att jag kände… känns fortfarande så ibland, så här snart ett år efteråt. Livet har varit bra konstigt sedan dess. Konstigt att livet kunde gå vidare som vanligt, som att inget hade hänt. Fastän det personligen hade förändrats i grunden. Min trygga grund, som alltid funnits där för mig, fanns inte längre kvar. Har alltid varit, åtminstone tills den 28 februari förra året, modersbunden… och ja, jag saknar henne jättemycket fortfarande även om det har lagt sig en hel del nu. Hon trodde på att allting hade en mening, och jag får försöka tro på att hennes död hade någon mening för mig med.

Har faktiskt ingen större lust att skriva mer om PMs död… kort sagt så var det helt klart det värsta som har hänt mig (inte så konstigt egentligen). Livet fortsatte i alla fall, det kom många stunder då bara gråten trängde fram helt plötsligt. Det kunde vara vad som helst, att jag såg något som påminde om henne eller något som hon gillade att göra. Sorg över att hon inte kunde få se E. växa upp, att hon missade när han började gå t.ex. Mycket sorg över sådant hon missar… och över mycket som jag skulle vilja ha diskuterat med henne, frågat henne om. Så himla mycket… Som tur var så har hennes död stärkt sammanhållningen hos oss övriga, vi blev mer sammansvetsade efter det. Tänk de som bråkar om pengar och dyl. efter en förälder har dött, har svårt att förstå det. Med facit i hand så var väl det här scenariot, med pang-tjoff-borta, egentligen att föredra framför det andra alternativet. Att hon inte alltför långsamt hade tynat bort, både fysiskt och mentalt. Hamnat på vårdhem, åkt skytteltrafik mellan det och sjukhuset… Hon var psykiskt stark, bland de starkaste jag vet, men en sådan sjukdom kan bryta ner även den bästa. Att vara totalt beroende av andra för att klara det minsta lilla, det tog hårt på henne… så klart lade PMs död sordin på hela året, det påverkade oss långt efteråt och gör så än idag. Var svårt att känna riktig glädje under resten av året.

Nä, efter de här tunga styckena så tar vi till en lite mer glättig ton och övergår till korta punktformer. Det är trevligt och lättläst.
Vad hände mer under året (i punktform), jo nämligen…

• Nytt golv i badrummet: I april blev det omläggning av golvet i badrummet. Det föranleddes av att flera kakelplattor på väggen satt väldigt löst, och att golvet kring golvbrunnen hade blivit sviktande. Tog väl ungefär två veckor innan allting blev klart, nytt (giftfritt, utan ftalater!) pvc-golv och nya rader av kakelplattor. Blev faktiskt rätt bra, mycket bättre än det gamla äckliga golvet. Under två veckor bodde vi därför hemma i PB. Det tog lite längre tid att ta sig till jobbet, men det var helt ok ändå. Var hyggligt väder i april med en hel del sol, om än lite kallt.
  
  
• Vädret rent allmänt: Man kan inte säga mycket annat än att vädret 2015 var rätt kasst, förutom ett par perioder runt början av augusti och början av oktober. Även delar av september, då jag gick hem på f-ledighet var helt ok. I övrigt har det faktiskt varit helkasst. En kall vår följdes upp av en kall sommar, utan en enda längre sammanhängande värmebölja förrän början av augusti (då var det å andra sidan rätt gött i ett par veckor). Hösten var fin till att börja med, för att sedan övergå i regn och rusk som höll i sig fram till jul typ. Det var först runt mellandagarna och framåt som det kom lite kyla och snö överhuvud taget. Så, sammantaget… ett riktigt trist väderår, om man nu inte är förtjust i kyla och regn.
• Bythjul-strul: behövde nya sommardäck förra året, då de gamla på besiktningen upptäcktes vara rätt kassa. Slitna och dessutom hade de sprickor i sig (vilket kunde leda till punka förr eller senare). Därför kollade vi rätt länge efter begagnade kompletta hjul innan vi gav upp och bestämde oss för att ta nya däck på våra gamla fälgar. Fick lärt oss en hel del om lågprofildäck och icke sådana. Vi anlitade den välkända samordnaren bythjul.se, men det kom vi ganska snart att få ångra. Visst, det kom två däck, sedan ett till men sedan…? Vart tog det fjärde däcket vägen? Ingen som visste… tiden gick. Vi beställde i slutet av maj (alltså fyra däck), men det kom att dröja ända tills juli innan vi till slut, efter en hel del arga samtal till kundservice, fick det fjärde däcket… jättekul historia, eller inte. Framför allt inte när vi var mer eller mindre tvungna att förvara däcken i badrummet (de luktade en hel del). Kunde ju kört dom till PB, men vem i h-vete kunde ha trott att det skulle dröja en dryg månad tills vi fick det sista!?!? Grrr säger jag bara, blir inget mer anlitande av bythjul.com…
• Sommaren i allmänhet: Tänkte mest bara skriva att jag jobbade i stort sett hela sommaren, hade bara ledigt i två veckor. Då passade vi på att städa hemma i en vecka (plus köpa cykelstol och andra utflykter så klart) medan den andra veckan spenderades på PB och Nordens Ark. CE var däremot ute en hel del och skickade regelbundna rapporter om dagsaktiviteterna. Sedan var HaMä nere ett par gånger, under försommaren och sensommaren, också. Annars hände inte så mycket under sommaren, mest jobb jobb… blev inte mycket till badande heller. Första doppet i juli… midsommar firades med ABK & M. Blev bara ett par tre dopp under hela sommaren, vilket är helt i linje med vad som har hunnits med de senaste två åren.
• F-ledighet under hösten: Nöjer mig med att säga att det var både en skön och oskön period, som innehöll både glädje och PS-het. För C:s del var det lite overkligt att börja jobba igen, efter att ha varit ”ledig” i 1,5 år… fast hon vande sig snabbt vid vardagslunken och tyckte nog allt att det var rätt skönt att komma hemifrån lite grann 🙂
• Nyåret i L.I.: Var tyvärr, trots att jag i min PS-het t.o.m. såg fram emot det, inte riktigt på topp där uppe. Färden upp var ganska jobbig om man säger så, hade länge (kanske sitter det kvar ännu?) ont i axlarna efter den färden. Första riktiga snön kom under natten till avresedagen, också jäkla bra tajming (som man visst skriver på svenska)… det gjorde att vägarna i stort sett var helt oplogade & -saltade fram till Jönköping. Var riktigt illa ute vid ett tillfälle då jag styrde för nära modden vid mitträcket (låg i omkörningsfilen större delen av färden, var många lite väl långsamtkörande ute). Bilen liksom sögs in mot mitträcket och det var med nöd och näppe som jag fick krånglat oss ut på vägbanan igen. Där var det lite hög puls ett tag… i övrigt så lunkade dagarna på, de var rätt lika. Göra sig i ordning-racet följdes av lunch, en promenad, vila middag (för E.), middagsfix, slappa lite, kvällsmål osv. Allt detta i omväxlande ordning. Skönt att få lite avlastning i alla fall, även om det var svårt att uppskatta det nog mycket pga. PS…
• Livet i allmänhet 2015: Som sagt så påverkades stora delar av året av PMs frånfälle. I övrigt var det mycket jobb… var trött när jag kom hem, trots att jag oftast kom hem redan vid 16-tiden. Var lätt att klaga på att jag fick ”ta hand om” E. då, men det var också innan jag själv hade erfarenheten av hur det är att vara hemma med ett barn. Fick i september ganska snabbt insikt om hur jobbigt det kan vara… och hur skönt det är att få lite avlastning när ens partner kommer hem. Att kunna sitta still själv och inte göra något speciellt, bara kolla på mobben…
• Omvärlden då, vad hände där? I Frankrike skedde två terrorangrepp, ett i början av året och ett i slutet… IS låg bakom åtminstone ett, vilket gjorde att de för första gången angrep mål i Europa. I övrigt har det blåst högervindar över stora delar av Europa, SD har fått mycket gratis vind i sina fallfärdiga segel (framför allt eftersom de övriga partierna har fortsatt att inte ta upp debatten med dom). Flyktingvågen är väl svår att undvika att kommentera också… jättemycket flyktingar har korsat Medelhavet för att få en (tror dom i alla fall) bättre tillvaro i Europa (framför allt Tyskland och Sverige). Murar har byggts, tusentals människor har drunknat under färden, människosmugglare har tjänat snuskigt mycket pengar på att skicka iväg desperata människor i undermåliga båtar. Ja minsann, 2015 var inget bra år för mänskligheten. Samtidigt har en del landvinningar skett också, som t.ex. att Naturskyddsföreningen m.fl. lyckades med att skydda Ojnareskogen. Fast det är klart, sammanfattningsvis så har de mörka rubrikerna överskuggat de positiva…

Sista inskolningsdagen, när var det? Fredagen för snart två veckor sedan, va? Jo… var ingen vidare dag, inget funkade som det skulle. Kom sent iväg till förskolan (vilket inte spelade någon roll då), hade inte hunnit äta så mycket. E. ville inte ha någon lunch (precis som vanligt) och ville heller inte sova (inte konstigt, han var väl hungrig). Jag kände mig dessutom PS som brukligt vid den tidpunkten, så allt kändes väl ganska mycket skit där. Sedan blev det bättre under eftermiddagen, när E. väl somnade osv. Kommer inte ihåg så mycket mer av det, men för att summera inskolningen så gick det väl ungefär så här. Skitdåligt… men men, som tur var gick det bättre för C. när hon tog över rodret förra måndagen.

Nu är i alla fall E. inskolad och klar. Funkar faktiskt väldigt bra, har gått över förväntan bra faktiskt (mot vad jag trodde). Maten går fortfarande inte ner, idag åt han t.ex. inte något alls förutom frukt verkar det som, men sovningen har förbättrats enormt. Idag somnade han av sig själv (han lade sig själv på kudden med) och sov i 1:20. Inte dåligt minsann..! Dessutom så verkar han trivas på förskolan, förutom att han blir ledsen redan i kapprummet när C. lämnar honom…. tråkigt, men det går över snabbt i alla fall.

Nä, nu kom C. hem efter sin långa dag med möten och partaj på kvällen. Har ingen lust att skriva så mycket mer, klockan är redan kvart i tio. Vissa ska gå upp halv sex imorgon bitti… kan bara nämna lite om att börja jobba igen. Det kändes jättekonstigt, mådde inte alls så bra heller under de första dagarna förra veckan. Nu känns det redan så väldigt avlägset att jag var hemma i nästan fem månader… känns som att jag inte har varit borta alls. Märklig känsla. Men nu har det i alla fall vänt uppåt på allvar, mår mycket bättre igen. Hoppas att det kan hålla i sig, så att jag kan komma igång med alla förebyggande åtgärder som jag ska testa (socialism, träning m.m.). Rätt kul att börja jobba ändå på sätt och vis, träffa lite vuxna människor. Tråkigt att E. går på förskolan redan, men bra att jag kan hämta honom redan kl 15 (15:30 idag, hade lite att göra på e.m.). Skriver mer en annan dag, tror jag.

Så var det dags igen. Tillbaka till förskolan. Idag funkade det rätt bra faktiskt, både för mig och för E. Kändes inte så ledsamt idag, och var inte nära gråten en enda gång (!). Dagen började annars inte fullt lika bra, det första E. gjorde när han vaknade var att hosta. Eftersom han inte har varit sjuk så mycket (egentligen bara typ en gång innan febern tidigare i veckan) så har vi inte så bra koll på hur han är när han är sjuk. Var lite grinig direkt på morgonen också, men lugnade ner sig till Fåret Shaun och Unge Robin Hood på Barnkanalen. Åt i alla fall rätt bra (en tallrik gröt, en halv macka och en mugg mjölk) och verkade hyfsat pigg. Så pigg att han inte ville komma iväg till förskolan, ville hellre leka med bilarna. Det tar minsann tid att komma iväg på morgonen… var på förskolan kl 9:45… men det kändes helt ok, för E. var lite trött ändå.

De två timmar som vi spenderade på förskolan gick fort, E. lekte mycket själv som vanligt. En av förskolelärarna gjorde Play-doh-lera som de övriga barnen (var bara fyra stycken plus E., resten var sjuka!) lekte med. Korven verkade lite intresserad, men inte tillräckligt för att sluta att leka med de bilar som fanns att tillgå. Jag hann prata en hel del med den förskolefröken som har hand om E:s inskolning. Berättade om att jag skulle börja jobba på måndag igen och att C. ska ta över några dagar nästa vecka. Det har ju blivit lite förryckt den här inskolningen när E. var febersjuk och hemma i tre dagar. Fick också ansökt om tillstånd till den bloggportal som man använder för att lägga ut bilder och information. Vad var det mer vi pratade om? Tja… lite allt möjligt om sjukdomar osv osv. Känns som en bra förskolefröken, de är faktiskt bra alla fyra.
Sedan var det dags för lunch. Som det alltid verkar vara på torsdagar så stod soppa på menyn, en indisk sådan dessutom. Som vanligt så ville E. inte ens smaka på den… jag fick äta lite igen, och det var faktiskt en god soppa. Det fick bli lite bröd för den unge herrn, hembakat – eller förskolebakat – i alla fall. Sedan blev det ett byte (lånade en blöja, hade glömt skötväskan) innan det bar hemåt i vagnen. Tog bara 3 minuter innan han somnade… det tar minsann energi att vara på förskolan, plus att han nog inte är helt hundra ännu. Jag hann i alla fall handla lite och skriva lite på bloggen innan han efter 1:30 vaknade igen. Nu är det plask och lek som vanligt i diskhon, det är verkligen något som är populärt 🙂

Imorgon blir det min sista inskolningsdag, som det ser ut nu i alla fall, innan C. tar över på måndag för några ytterligare dagar. Det känns verkligen vemodigt, även om jag innerst inne vet att jag nog behöver komma iväg och jobba lite. Träffa lite folk igen. Har ju som jag var inne på igår, inte riktigt tagit chansen att träffa de som är hemma och drönar om dagarna. Dels på grund av PS-het, men också för att det har varit mycket jobbigare att vara hemma med E. än vad jag trodde. Att få allt på plats, mat och sovning med mera, har varit riktigt svårt. Därför känns det lite vemodigt och sorgesamt för mig, att jag inte har kunnat njuta mer av ledigheten än vad jag har gjort. Får väl trösta mig med att E. åtminstone har haft det bra, riktigt bra. Dessutom så har vi lyckats skapa en riktigt bra relation, det har varit väldigt pappigt under hela hösten/vintern (som t.ex. när han började gråta när C. kom hem)… Så visst, det finns så klart mycket positivt att ta med sig från och med nu också.

Nu är E. klar med sin plasklek i handfatet, får bli till att avsluta den här bloggen därmed. Torsdagsgrubblet sträcker väl sig till att fundera på varför jag inte livet är riktigt bra ännu och om jag gör rätt saker just nu. Och om vad det beror på att det har börjat vända igen… högre dos, vintern blir ljusare eller annat? C. ska få en ansiktsbehandling idag så hon blir lite senare. Då ska E. och jag passa på att göra en kladdkaka tills imorgon (de är ju alltid godare dagen därpå). Imorgon ska vi i övrigt köpa kakel till badrummet i PB (A. och M. ska också med), blir skönt att kunna slutföra det projektet någon gång. Det har ändå varit igång under hela vintern med planering osv. Nä, nu blir det bak!