skurt@ns blogg

Igår var en bra konstig dag. Det hade nämligen snöat ca 1-2 dm (svårt att veta exakt) snö under natten. Detta ledde ju så klart till totalt kaos i kollektivtrafiken och allt annat som har med fordonskörning på väg att göra. ”Va!? Kommer det snö i år igen!!? Vad är det för sätt?”. Alla inblandade myndigheter var som vanligt helt tagna på sängen, trots att bl.a. SMHI varnade för ymnigt snöfall. Detta gjorde således att C. hade svårt att komma iväg till jobbet, varken spårvagnar eller bussar gick. Till slut gick hon hem och stannade hemma (tills det var dags att ta sig till tandläkaren i alla fall). Därför, och pga. att E. fortfarande var dålig och sov i drygt tre timmar, så var det en rätt konstig dag. Man visste inte riktigt vad man skulle ta sig för… fast det löste sig så klart, fixade lite disk, namnade och strök E:s nya kläder, kollade på lånelöfte och bankräntor med mera. Verkar lovande att ta SBAB, den statliga banken. Känner inte alls för att gynna de stora bankerna (Swedbank, SEB, HB & Nordea…), även om man säkert kan få en bra ränta där också. Får se hur mycket vi kan betala i kontantinsats också. Det är mycket att sätta sig in i för att köpa sitt första hus (eller till och med första bostad)….

Nåväl, eftersom E. var sjuk så fick det bli VAB igår för andra dagen i rad. Idag blev det alltså tredje dagen i rad, men idag är han också feberfri. Fast frågan är om han mår helt bra ännu, det är inte alls säkert. Har varit jättegrinig hela morgonen och förmiddagen… kände mig helt dränerad både fysiskt och psykiskt förut, var nära att bara… tja, jag vet inte… lägga mig på sängen och dra täcket över huvudet? Nä det har jag nog aldrig känt för, men att bara bryta ihop… blä. Det var liksom skrik och gnäll varannan minut, klänga i famnen, slänga sig på golvet, dunka huvudet i golvet, kasta grejer i golvet, vara som en mask när jag väl fick upp honom. Hann inte att äta frukost förrän halv tio (vaknade vid halv åtta…) och så fort jag hade kastat i mig en tallrik yoghurt (matyogurt plus tinade blåbär) och rågfras så kom det in en dyngbagge som behövde uppmärksamhet. Så efter ett ganska krångligt (ville vara uppe i famnen istället) byte så kunde jag äntligen sätta mig och dricka mitt halvkalla te… kokade en napp under tiden och när jag vände ryggen åt E. (som satt på sin stol) så hörde jag ett plums. Då hade en liten ambulans i trä blivit kastat i min temugg… yay… puh, det är banne mig inte alltid så lätt att vara hemma. Imorgon ska vi förhoppningsvis kunna komma iväg till förskolan igen, så att inte all inskolning förra veckan var förgäves. Fast det återstår att se hur den lille korven mår ikväll… han verkade vara rätt hängig nu under förmiddagen.

Idag har det (och är) strålande väder. Jättefint solsken och några minusgrader ute. En vacker vinterdag helt enkelt. Var ute med E. i vagnen förut runt tolv (innan han åt lunch) så att han skulle få sovit lite, verkade behövas. Tog inte lång tid innan han somnade… därefter passade jag på att skotta fram bilen. Inte klokt, var bra länge sedan bilen var så insnöad. Tog en god timme att få fram den… när jag ändå var varm så passade jag på att skotta fram gubben bredvids bil också. Inte för att vi är skyldiga honom något eller för att få några pluspoäng, utan jag kände faktiskt för att vara en god medmänniska. Inte för att jag tycker att han på något vis verkar sympatisk, han är rätt tjock och har svårt att gå. Ändå sitter han och äter snabbmat i sin bil och ställer sig onödigt nära vår bil… men men, man vet inte alla detaljer och ska därför inte döma någon utifrån så lite information som vi har. Hade ändå tid och möjlighet att skotta (när E. ändå sov)… Gäller kanske att samla ihop lite positiv karma inför det som komma skall.

Som jag har varit inne på tidigare så har f-ledigheten inte varit någon veritabel succé direkt. Det beror säkert mycket på att jag återigen (som sagt, tredje hösten i rad) blev PS… Inge bra direkt. Det har lett till att vi inte har kunnat göra allt jag hade hoppats på innan ”ledigheten”, som t.ex. komma oss ut och vandra lite på olika vandringsleder. Man känner inte för att göra så mycket alltid när man är PS… och det i sin tur har lett till att det liksom blivit en ond spiral. Jag är trött på onda spiraler, vill ha en positiv spiral nu snart! Och det ska allt komma också, så här kan man ju inte hålla på år ut och år in. Har i alla fall inte riktigt infriat mina förväntningar om f-ledigheten… det i sig kanske har satt press på mig och drivit mig in i den nuvarande (jo, den är väl nästan över) depressionen/ångestperioden. Nästa gång jag är f-ledig, om det nu händer dvs., så ska jag sikta på att vara ledig under våren/sommaren. Och att inte ha några krav på mig själv mer än att ta hand om ungen i fråga. Dessutom försöka ha ett mer socialt liv, tror att den isolering (som jag själv har skapat så klart) som har rått inte direkt har varit bra för mig. Dessutom kan nästa f-ledighet gärna vara i samband med något stort idrottsmästerskap… dumt att OS och fotbolls-EM är redan nu i år 🙂

Idag skulle vi ha gått till förskolan igen, sista dagen jag skulle ha varit med hela tiden. Så var det tänkt i alla fall… men natten till igår så fick E. feber, en feber som igår kväll var uppe i nära 40 grader. Inge bra alltså… så det blev till att ta första dagen VAB – någonsin. Eller ja, får anmäla det när jag fyller i till FK. Lär tyvärr inte bli sista VAB-dagen direkt…

Istället för att vara på förskolan så har vi hållit oss hemma. Fint och soligt väder, inte ens så kallt (den senaste veckan har det varit väldigt kyligt) idag. E. har varit hängig hela dagen, inte så varm längre (kanske ca 38 grader), och inte ätit direkt mycket. Får se om jag kan pilla i honom något nu efter hans sovning. Testade att se på lite Bing-avsnitt, men han kunde inte koppla av… istället fick vi köra den gamla hederliga sova i vagnen-promenaden. Det funkar ju i alla fall, han somnade inom 5 min… som tur var är han just bara febersjuk, vad vi vet. Han kan ju inte uttrycka vad som felar honom direkt ännu. I alla fall så har han ingen hosta, verkar inte vara snuvig eller ha ont i halsen. Ska se hur han är imorgon för att ta beslut inför på onsdag.

Livet känns fortfarande konstigt, efter den senaste PS-perioden som nu som så gott (?) är över… Men så kommer det nog att vara ett tag till innan det har svängt runt på allvar. Har ju som sagt varit ganska omvälvande år de tre senaste… Måste i alla fall fortsätta att testa gränserna, tänka utanför boxen och allt det där. Inte bara passivt vänta på att saker och ting ordnar upp sig självt – för det gör det sällan. Om man inte är Den lyckligt lottade då förstås! På söndag har vi t.ex. bjudit hit äkta paret R. vilket kan bli trevligt. Skulle försöka träffa C. och L. lite mer också, men det får komma. Har man en bebis hemma så har man inte så mycket tid och ork för att göra några större utsvävningar. Vidare så måste vi försöka hitta oss något nytt boende snart. Stan känns inte så attraktiv längre, har väl egentligen aldrig varit någon stadsmänniska. Ska kolla på de flesta hus som kommer ut framöver. Visst, en dag kanske vi tar över i PB men så länge PP trivs bra där så får han gott bo kvar där med.

Nä, nu börjar korven knorva ute i hallen. Han har sovit i ca 1:30, börjar bli dags att vakna… igår sov han vid tre tillfällen, blir lite konstiga dagar när man är hemma med ett sjukt barn. Får väl börja ta och göra lite i ordning snart. Har varit dåligt med städning här hemma hittills i år, är dags att ta tag i det på allvar… fast å andra sidan, snart kanske det snarare är dags att flyttstäda…? 🙂

skurt@ns blogg verkligen sprutar ut inlägg just nu… får se hur länge det håller i sig. Tills jag börjat jobba igen skulle jag tro… men tills dess är det bara att njuta. Kul att kunna läsa om inskolningen av E. senare om några år. Kanske… Idag var det dags för ett nytt fräscht inlägg om inskolningen och livet i allmänhet.

Idag vaknade jag av att C. väckte mig kl. 7.16, precis innan väckarklockan på mobilen skulle gjort det jobbet. I samma veva så vaknade också E. och var glad och gosig trots sen sänggång igår. Idag var det ännu kallare än igår, -12 grader… kom i alla fall iväg hyfsat idag, var framme på dagiset/förskolan 9:07. Kommer ju inte behöva hålla någon exakt tid senare, så varför göra det nu? Precis som tidigare så var det full fart på korven så fort vi hade klätt av oss ytterkläderna. Leksak efter leksak plockades upp och kördes runt på bord och fönsterbrädor. Idag satt han också och lekte med lite Duploklossar, t.o.m. en stund efter att andra barn hade kommit dit och hjälpt/stjälpt honom. Annars så lekte han mest för sig själv, pusslade lite och sprang runt en del. Fast mest så lekte han med Duplobilar (traktor, bil, motorcykel m.m.). Vi smet in en sväng till avdelning Blå också, där fanns det lite annorlunda Duplo (och pussel) att leka med. Så gick hela förmiddagen, massa lek.

Det kändes mycket bättre för min del idag. Visst, det var lite gråt på gång någon gång (känslan alltså), men det var ändå den klart bästa dagen i veckan. Skönt att märka att det kan kännas bättre också, inte bara jobbigt. Visst, det var jobbigt idag men ljusår från igår eller i tisdags. Hinner inte skriva så mycket mer nu, korvy sov i ca 1 h 20 min men har vaknat nu. Lunchen, som var riktigt lyxig idag jämfört med tidigare, gick inte alls hem hos unge herrn. Köttfärslimpa och potatis skulle det ha varit, men kocken ändrade visst till köttgryta med ris. Borde ha kunnat funkat, men nä… jag fick äta en barnportion till lunch idag med. Istället för att äta så var det väldigt roligt att testa på att dricka ur ett vanligt glas. Det gick så där, 75% av all vätska åkte ner på tröjan och byxorna. Det var i alla fall första gången han inte drack ur en pipmugg, så det var väl inte så illa ändå. Han tyckte i alla fall det var riktigt roligt! Men mycket till matätande blev det inte… E. fick sig en banan och större delen av den macka som jag hade tagit med till mig själv istället. Jaja, så kan det gå… det ordnar sig säkert så småningom. Eller nåt…

Efter lunch så var det i alla fall dags för barnen att sova. Det var första gången som vi skulle stanna till efter kl 12 (så E. kunde få sova). Det gick ungefär som med lunchen, han härmade de andra barnen i rummet och la sig på madrassen… men sen så ville han ut och leka igen. Funkade inte alls alltså. Nåja, samma som med lunchen… det kanske kommer. Annars får man lösa det efter hant (som det var sagt 2007). Nä, det fick alltså bli som igår… han somnade efter 5 minuter i vagnen på väg hem. Då kunde jag passa på att skriva det sista inskolningsinlägget för den här veckan. Nu är det dags att göra lite riktig lunch till den lille… något som han äter dvs. Hmm korv igår… köttbullar idag kanske?

I eftermiddag, ungefär samtidigt som C., så kommer MBK hem hit till stan. Förutsatt att han inte får migrän… Vi ska äta lite och se på On the track. Ska passa på att göra mitt livs andra kladdkaka också. I övrigt så tänker vi nog mest vara hemma och mysa i helgen. Har varit rätt fullt upp på senaste tid (jul i PB, nyår i L.I. och därefter hemma i PB en dag förra helgen med), så det kan behövas. Ska fixa lite med sådant E. behöver till förskolan framöver, samt märka upp alla hans kläder. Finns att göra… men framför allt, bara ta det lugnt och njuta av att det är helg.

Nä, det här inlägget är förstås inte skrivet 23:59 torsdagen den 14 januari, utan runt 13-tiden på fredagen den 15 januari. Hann/fick aldrig tillfälle att skriva igår, passade på att träna istället. Fast det tar vi här nedan, i ett nytt stycke, och jag skriver i presens vilket är mycket roligare.

Idag var det en liten korv som vaknade alldeles för tidigt, redan runt 7. Fast det var ganska gosigt i alla fall, när jag hade varit uppe på WC så kramade han om mig och lade sig alldeles intill när jag kom tillbaka till sängen. Sådant värmer ju upp… Nåväl, C. fick också passat på att gosa lite med honom. Det har varit genomgående så den här veckan att han är glad och gosig på morgonen när han vaknar. Fast idag var han ändå bra trött, han somnade väldigt sent natten tills idag (efter ännu en makalös rolig nattning…). Det var runt 7 minus när vi kom iväg (runt kl 9 trots att vi var uppe så tidigt) men fint och soligt. Vi var inne hela förmiddagen idag också och det märktes att E. hade sovit för lite. Det dröjde inte länge förrän första gråten kom, någon unge tog en leksak som han hade spetsat in sig på. Så hände några gånger och då var han tvungen att komma till pappa för tröst. Annars gick det rätt bra ändå, han småjoggar runt mest hela tiden och plockar med diverse leksaker. Det finns väldigt mycket att leka med där… mycket plastleksaker, men det är väl så det är. Lär ju inte vara Svanenmärkta heller, men de är åtminstone nya (vilket borde göra att de inte läcker fullt lika mycket farliga kemikalier som lite äldre plastleksaker). Att just plastbanta leksaksarsenalen är något som jag vill ta upp framöver, men det kan vänta… några veckor till. Känns annars som att han har anpassat sig ganska bra att vara med andra barn, det var bara ibland som han ville att jag skulle följa med genom att dra mig i handen. Vid ett tillfälle så grät han lite för att en lite äldre flicka hindrade honom från att tända en nattlampa som hon nyss hade släckt. Då fick jag gå emellan, för hon knuffade lite på E. Har annars försökt att hålla mig så nära som möjligt utan att vara precis tätt intill, fast det är svårt… vill så gärna vara nära honom, framför allt när det känns lite ledsamt emellanåt. Blir lätt att jag klappar och kramar på honom lite ibland då, fast det är nog inget som stör hans fokus i alla fall. Kände mig ganska PS idag också, vilket verkligen inte gjorde hela saken lättare…

Det här var den klart värsta dagen för mig, kändes väldigt känslosamt och sorgligt. Var flera gånger som gråten var på gång och rösten stockade sig lite grann. Borde väl inte vara så känslosam, men jag skyller lite på min PS-het också… äh, jag är nog bara sådan som person, känslosam… Hur som helst, det som inte dödar härdar väl en. Passade på att fråga lite om att tvätta händerna. Verkade nämligen inte som att de hade några klara rutiner för handtvätt innan födointag. De sa att de tvättar händerna på barnen innan lunchen, men det kändes inte som att det var järnkoll på just den biten. När barnen har fruktstund runt kl 10 så är det ingen handtvätt innan t.ex., och då får ungarna slafsa bland fruktbitarna själva. Känns som en grogrund till att sprida förkylningar och annat elände… det ska jag också försöka att följa upp. Men… som sagt… får väl se hur länge E. kommer att gå kvar på just denna förskola. Som i övrigt verkar vara väldigt bra, fina utrymmen och hygglig personaltäthet. Dessutom egen kock (som lagar tre vegetariska måltider i veckan). Bara E. lär sig att äta så kommer han nästan kunna bli en allätare.

På tal om lunch så gick det inte direkt lysande idag heller. Precis som igår ville han inte ens smaka… Idag var det vegetarisk minestronesoppa vilket inte var någon favorit hos unge herrn. Det fick helt enkelt bli jag som åt upp soppan medan han mumsade i sig två små mackor och drack mjölk istället. Då var klockan strax efter halv tolv, så det fick bli att gå hemåt för lunchätande. Tryckte i E. en banan på vägen hem och det dröjde inte många minuter innan han somnade i vagnen. Sedan sov han bara i 1 h 10 min, vilket kändes bra inför kvällen. Istället för att skriva blogg så passade jag, som jag nämnde innan, på att träna. Kom äntligen igång med ”Träna 15 minuter om dagen med Paolo Roberto”, och valde medelpasset. Det var rätt jobbigt… tog lång tid när jag fick läsa på om varje övning också. Det är en väldigt bra bok, bra beskrivningar för varje övning. Den kommer jag ha bra nytta av framöver. Men om jag var PS innan så lättade det så gott som helt efteråt. Kändes jättebra psykiskt att ha tagit sig igenom det träningsprogrammet (även om jag fick skippa den sista övningen då E. var vaken och stod och plaskade i vasken). Fick tagit tag i lite saker efter det (felanmält hissen, ringt GR på AZ t.ex.). Hade dessutom ro att leka lite med E. utan att känna någon ångest alls. Himla gött…

Blev dock ingen lätt läggning idag heller, unge herrn ville inte somna alls. Därför blev det ännu en kväll då kvällen bara flöt iväg… hann inte få gjort så mycket alls. Duschning i skift, varefter vi till slut kunde möla i oss lite kvällsmat innan vi gick och lade oss. Yay, vilka trevliga kvällar. Nåväl, det kommer bli bättre… mådde dessutom bra större delen idag vilket kändes väldigt skönt.

Tusan, nu står jag inte längre ut känns det som. ”Varför ska jag må dåligt för? Vad är det för anledning till det? Vad kan jag göra för att må bättre?” Det är tankar som snurrar i huvudet. Om man ser på förutsättningarna: jag har en jättefin sambo (och blivande fru) som är bra på alla (nåja, de mesta i alla fall…) sätt och vis. En unge som är bra gosig och växer som han ska, och som nu precis så smått har börjat på en förskola (slinker lätt dit och säger dagis…) som är alldeles ny och fräsch. Som dessutom har helt ok personal (var dock en idag som satt och pillade på sin mobil, vilket inte hör hemma i dagisverksamhet tycker jag). Vidare har jag ett jobb som är mer än ok, vilket de dessutom höll ledigt för att jag skulle komma tillbaka från f-ledighet för. Ganska mycket bra grejer va? Visst, PM gick bort för knappt ett år sedan… otroligt hemskt, sorgligt och ledsamt… men hon mådde heller inte så bra själv, kanske dessutom var sämre än vad hon visade (skulle ha varit typiskt henne). Sedan bor vi i lägenhet ännu, vilket inte är så kul. Jag vill ha något eget, som vi kan greja med som vi vill. Vi är båda inhyrda konsulter också, vilket inte är så tryggt egentligen (kanske gör mer än vad man tror?). Men egentligen så finns det inga påtagliga grejer som orsakar de här tre rejäla dipparna som jag har haft/har… helt plötsligt, utan någon större förklaring, så har det börjat att vända uppåt igen. Fast nu när man mår rätt kasst så känns det som att jag inte mådde så bra ens i somras. Fast det gjorde jag väl? Eller? Var det pga. av sorgen efter PM fortfarande? Sådana tankar, och att inte veta, känns rätt jobbigt… Men vad ska jag då göra för att må bättre/förebygga att falla dit igen?

• Sätta upp uppnåeliga mål som man kan se resultatet av (är något jag verkligen skulle behöva göra)
• Börja träna igen på kontinuerlig basis (måste komma igång inför årets Varv i vilket fall)
• Skaffa fler vänner och ett rikare socialt liv (har åtminstone börjat med det, utökad kontakt med bl.a. Z., C. & E.)
• Vad gör mig egentligen lycklig? Vad tycker jag är kul? Att försöka lista ut detta och börja göra det är nog ganska viktigt (det är dock en fråga som jag finner väldigt svår att svara på i dagsläget…)

Det är så jäkla lätt att allting känns skit när man mår så här som jag gör idag. Men tidigare dagar, som i lördags och i måndags, har känts helt ok. Hur kommer det sig? Vad gjorde jag i lördags och måndags som gjorde att jag mådde bra? Vad kan jag ta för lärdom av det? I lördags så umgicks vi hela familjen i PB, tittade på hus och åt mat. Inget speciellt som jag inte har kunnat må dåligt av tidigare dagar… hmm… i måndags så stack vi inåt stan jag och E. för att besöka biblioteket. Det klarade jag, vilket nog var stärkande. Sedan kom MBK in, men då mådde jag redan rätt bra. Det gjorde jag även på det läkarbesöket jag var på, kände mig högst normal. Varför vänder det då till bara dagen efter vid båda de här tillfällena? Tja… ingen aning. Att det var söndag och snart dags för C. att återgå till arbetet? Att på måndagen snart vara tvungen att börja med inskolningen av E.? Eller är det något biologiskt ändå som inte har liksom satt sig? Ingen aning som sagt… vilket är jäkla störande i sig. Ska i alla fall försöka att fixa punkterna som står spaltade ovan och se om det börjar ge någon effekt. Det är allt jag kan komma på… ska försöka diskutera lite närmare med ABK vid nästa helg.

Så var andra dagen redan gjord, vi gick från kl 9-11:30 idag (eller ja, 9:10-11:37). Kändes lite bättre än igår i alla fall, grät inget alls även om det kändes som att det var på gång vid ett tillfälle. Saken är ju den att det inte ska handla om mig, utan om E. Det är ju ändå han som ska komma att gå där på förskolan, i alla fall en tid (tills vi flyttar helt enkelt). För lillgubbens del så gick det rätt bra idag också, var bara vid ett par-tre tillfällen som han blev lite ledsen. Två av gångerna var när en annan pojke inte släppte de bilar som han lekte med och den tredje var när en flicka sa åt E. att inte tända en nattlampa som hon precis hade släckt. Ingen större fara alltså. Var bara vid några tillfällen dessutom som han ville komma upp till mig, vilket ju känns bra. Han lär sig nog snabbt att klara sig själv, behöver bara vänja sig så klart. Tiden gick ganska långsamt, det är inte jättekul att vara så där på ett dagis/förskola. Emellanåt var det ganska hög ljudvolym också, men det var ändå helt ok. E. är inte riktigt van vid påflugna ungar, inte van vid ungar alls egentligen. Men det lär han bli…

Jag skulle aldrig klara av att jobba på ett dagis, krävs nog ett speciellt psyke för att klara av att hantera ungar hela dagarna. Andras ungar dessutom. För att summera halvdagen på förskolan så gick det mesta bra, förutom att jag kände mig lite PS. Det som verkligen inte gick bra var när vi skulle äta lunch, E. totalvägrade att äta något alls. Han stoppade dock i sig lite bulgur (som han benämnde ”is” som i ris), fast det kom ut snabbare än det åkte in. Det serverades linsgryta med bulgur, och det såg inte kul ut någonstans. Förstår att han inte ville äta det… jobbigt att han är så lik mig och är kräsen, men det sitter väl i generna. Vi fick helt enkelt gå hem (trots att E. ville stanna kvar) och äta hemma, tog maten som blev över från igår. Pannbiffar och kokt potatis går allt vägen! Han var väldigt hungrig efter allt lekande så han åt 2,75 pannbiff (vilket gav mig typ en…). Något som var extra roligt var att han började leka med fingrarna, precis som en dagisfröken (orka vara pk) hade gjort i ”Imse vimse spindel”-sångleken. Han snappar allt upp rätt mycket… han har utvecklat sitt tal och sina uttryck sedan i julas bara, har gått rätt fort. Fast det har känts ett tag att han har mer i sig än vad han har gett uttryck för.

Tyvärr så har jag inte mått särskilt bra idag heller, känner mig håglös och bara mår liksom dåligt inombords. Inga direkta ångesttankar, inte mer än att allt känns småkasst och att det aldrig kommer att bli bra igen. Typ… Satt nyss och läste ett inlägg från februari 2014. Då hade det precis börjat vända igen och jag mådde bättre. Gäller bara att hålla hoppet uppe och se framåt, det blir bättre. Fast det är klen tröst när det mesta känns skit just nu. Dessvärre så mår C. också kasst idag, lite små-PS hon med… inte alls bra, hoppas att det inte är något som håller i sig. Fast det gäller att se framåt som sagt. Som jag nämnde igår så satt jag och pratade en hel del med ABK igår. Han är rätt klok för sin unga ålder och har många idéer på hur jag ska kunna börja må bättre. Han har verkligen rätt i att jag stundtals är för bekväm och bara liksom väntar på att jag ska börja må bättre igen. Ingen vet vad jag ska göra för att må bättre, det måste jag ta reda på själv. Kanske borde börja skriva en dagbok om saker jag har testat på? Varför inte här på bloggen…? Fast samtidigt så är man väldigt låst som småbarnsförälder, framför allt när vi båda två känner oss slitna (fysiskt & psykiskt). Det är oerhört dränerande när det är som det var igår kväll. Tog oss drygt 2 h att få E. att somna. Började redan kl 18:30 att varva ner, släcka ner ljuset och göra honom i ordning. Sedan satt vi och läste en stund (Kaninen som så gärna ville somna, urusel bok för en knappt två år gammal) innan det var dags för skönsång. Skönsången ledde tyvärr bara till att E. stämde upp i sin egen skönsång, den sort som spräcker trumhinnor och gör folk lomhörda. Så höll det på i två timmar… han ville minsann inte sova, han skulle upp antingen till köket eller till vardagsrummet. När han till slut somnade så var vi så trötta och dränerade så att vi bara orkade släpa oss till soffan och äta lite kvällsmat till ”Hela England bakar säsong 6″… därefter in i duschen, göra sig i ordning och hopp i säng. Kul liv… Det är så oerhört lite tid nuförtiden till att göra minst lika mycket som förut. Men så är det väl att få småbarn… samtidigt ska man njuta av tiden man har. En svår ekvation att få ihop va?

Då var det dags för lite själavård igen, att skriva av sig lite. Har hänt en del på den senaste tiden som jag vill skriva om innan de mer tungrodda inläggen som summeringen av 2015 & S-resan. Kan börja med helgen som gick först, fast i ett nytt stycke så klart.

I lördags åkte vi till PB en sväng innan det var dags att åka (med MBK & ABK) till K. för att titta på ett hus. Huset var väl ganska fint, men lite trångt på ett märkligt sätt (bl.a. köket och badrummen). Sedan var det bra dyrt också… och motorvägen hördes ganska tydligt. Det är nog mycket hur man känner när man går in i ett hus, hur känslan är direkt dvs. I det här huset kändes det inte så bra, varken för C. eller jag. Efter husvisning så blev det hem till PB igen för att försöka söva lille korven. Fast det var lättare sagt än gjort. Det snöade en hel del ute (snöade hela lördagen nästan) och jag fick till slut trotsa snöfallet och gå en sväng med E. ändå. Då somnade han rätt fort, fast också rätt sent… blev sedan lite FIFA16, makaronipudding och MONKi-spelande (som MBK vann nästan som vanligt) innan vi kom oss iväg hemåt alldeles för sent, runt 21:30. Kom upp från backen på tredje försöket… var en riktigt bra dag i alla fall, mådde ”som vanligt”.

I söndags så var det bara grått allting, mådde inte speciellt bra och inte C. heller. Gjorde ingenting direkt, gick inte ens utanför dörren… men det behövdes det med, E. är väldigt förtjust i att leka inne med sina grejer (bilar, ladugården och alla djur m.m.). Såg lite på den totala norka dominansen i Tour de Ski… Vädret var ungefär som vi kände oss, grått och trist… plusgrader var det med, så all snö som kommit började töa bort.

Igår däremot, så var det en bra dag igen. Har verkligen varit varannan dag som gäller med måendet. Åkte med E. inåt stan och gick på biblioteket. Hade med lunch till honom också, vilket funkade bra. Sedan kom MBK in och var med E. medan jag var hos läkaren för en uppföljning av ökningen i november. Jättebra att han kunde komma in, var helt kaotiskt när jag hade med mig E. till VC förra gången… sedan stannade M. till kl 20 (jag lagade fiskpinnar och så tog vi en kaffe/te på det med pepparkakor). E. tycker verkligen om att umgås med sin farbror (ja, båda sina farbröder så klart). En riktigt bra dag helt enkelt… lade oss tidigt och jag läste lite innan vi somnade runt 22:30. Att sedan natten blev en enda lång halvvakenhet med en orm i sängen är en annan sak…

Idag var det då dags för inskolning av E. Det var riktigt jobbigt… först och främst så behöver jag öva på att hinna iväg med honom i tid, det är inte alltid det går så lätt att komma iväg (läs: springa och jaga runt i hela lägenheten m.m.). Sedan var det himla känslosamt också. Trodde inte det skulle vara så farligt, men rösten liksom stockade sig i halsen ett par gånger när jag pratade med den fröken som ska ha hand om E. nu i början. Vet inte vad som känns värst egentligen, men det är väl som vanligt en massa faktorer. Att inte PM är med och kan få uppleva det, att jag precis håller på att börja vända till att må bättre igen och säkert en massa annat. Känns så konstigt att behöva lämna bort E. bara, även om jag vet att han kommer att behöva det för sin utveckling. Och att han dessutom kommer att ha roligt på kuppen. Men men, hoppas att det känns bättre snart… ska vara med honom i fyra dagar till innan första riktiga ”lämningen” sker. Grät en skvätt på vägen hem förut, kändes så ledsamt bara. E. tittade undrande på mig och tröstade mig t.o.m. när vi kommit hem, kramade om mig… haha, roligt med en liten unge. Konstig känsla att han inte kommer vara med någon av C. eller mig bara… huvudpersonen själv var helt opåverkad av att komma till förskolan, han började leka direkt när vi kom in och verkade himla förnöjd. Ska fortsätta att skriva ett blogginlägg varje inskolningsdag.

Nä, hinner inte skriva så mycket mer egentligen… E. sover i vagnen och jag har pratat en hel del med A. på Whatsapp. Han och MBK (behöver ju inte ens nämna C.) är mina stora stöd nu när jag mår dåligt. Men ska passa på att skriva en påminnelse till mig själv, angående nästäppa. Tar en ny rad för detta och feta versaler, för det här är något jag kommer att glömma av annars.

OBS!!! Efter så gott som varje förkylning så har jag varit täppt (däppt) i näsan länge efteråt. Har använt nässpray, framför allt nu senast när jag höll på med det i säkert minst tre veckor, alldeles för länge. Testade till slut att låta täppan vara (jäkla jobbigt att vara täppt i näsan alltså) och bara använda saltlösning (jäkla dyrt saltvatten, 42 kr på apoteket) istället för nässpray. Det tog en, en och en halv dag, sedan så började det släppa… så när jag har använt nässpray vid förkylning och blivit frisk förutom täppan – använd saltlösning istället! Det är säkert nässprayen i sig som ger de täppta biverkningarna… kasst. Men bra att tänka på – och testa om det funkar – nästa gång…

Har tänkt att skriva några inlägg denna veckan, behöver få skrivit lite grejer som kan vara bra att komma ihåg senare. Bland annat om hur det känns att E. ska skolas in på dagis snart och att jag fortfarande inte mår helt kanon. Men jag börjar med det som har hänt idag och ett nytt stycke.

Förut idag så var jag iväg och träffade MBK för att titta på badrumsgrejer, främst kakelplattor men även handfat med tillhörande skåp, till badrummet i PB. Träffades i B. för att först beställa ett kylskåp till M. Råkade slinka med ett 16 GB flashminne för 49 kronor också, väldigt billigt… praktiskt att ha när jag ska flytta över kort från MMG:n (orka lägga över via Wifi…) t.ex. Ska verkligen försöka sortera lite kort denna veckan alltså, eller rättare sagt: sortera klart alla kort. Då kan vi äntligen börja använda NAS:en som vi köpte för mer än ett år sedan (redan 2014!). Men åter till sak. Efter Elgiganten, där kylskåpet införskaffades, så kollade vi på Bauhaus. Där fanns det, till min förvåning faktiskt, ett riktigt fint alternativ. 249 kronor/kvadratmetern blir inte så dyrt i det lilla badrummet i PB. Efter en fotosession så stack vi vidare till Hornbach för att se vad de hade att erbjuda. Den där bastulösningen som finns där är bra fräck alltså. Fast smakar det så kostar det… ungefär 79000 riksdaler. Hur som helst, hittade lite fina vita plattor där som skulle passa sig väl i allas vårt badrum (vi är ju delägare till det). MBK och jag planerade därefter upp hur det ska bli, och det kommer att bli riktigt bra. Fast först ska ju PP och ABK få säga vad de tycker också, så länge de håller med… Så som jag tycker att det ska vara är följande, med tanke på att PP gärna vill behålla bräddetaljerna: kaklat med det italienska kaklet Petra, som är uppdelat i småbitar, direkt på kortsidan till vänster när man kommer in. På höger sida får brädorna vara kvar, de ska bara vitmålas ett par gånger extra. På väggen som kommer att bära wc-stolen så kan det vara de vita, lite större, plattorna som vi hittade på Hornbach. Därefter så är hela skorstenen kaklat med Petra i småbitar, varpå hela duschväggen får vara kaklad med de vita plattorna. På golvet får det också vara Petra, fast med hela kakelplattor. Därtill ska det bli en hylla i lackerat trä, varför det då kan vara snyggt att matcha badrumsskåpet (under handfatet) med samma träslag. Blir nog kanon. Hur det än blir så blir det mycket bättre än vad det är nu. Den vägghängda toaletten kommer att göra det mycket enklare att hålla rent också.

Efter inventeringen i kakeldjungeln så stack jag hemåt igen. Klockan var då strax innan ett. Har, efter att ha ätit lite lättare lunch, mest bara grejat här hemma. Har inte mått helt kanon idag, en hel del ångesttankar, så det var skönt att sysselsätta sig med något praktiskt. Grejade först med disken (alltid skönt att ha i ordning på den) och plockade undan lite EBK-leksaker. Passade därefter på att röja upp bland våra (tomma) matlådor i överskåpet. Suck, vad man samlar på sig en massa grejer… plastlådor högt och lågt, framför allt högt. Passade på att slänga en hel del lådor (till återvinningen så klart). När C. är borta dansar… nä… kan man passa på att göra rent på bordet. Fixade sedan, till slut, något som vi har pratat om att göra länge – nämligen korvsäkra skafferiet och städskåpet. Det tar bara ca 30 minuter att fixa, men det gäller att få tid till det också (funkar bäst om E. antingen sover eller inte är hemma…). Tid alltså… förr hade man all tid i världen, nu bara försvinner allt i en dimma. Fast man ska inte klaga för mycket (devisen för 2016), kommer ihåg att kvällarna försvann iväg väldigt fort innan E. kom till världen också. Det är himla lätt att falla tillbaka i gamla synder, t.ex. vad gäller födointag. Har väldigt dålig disciplin vad gäller att laga lunch till mig själv (därför jag har haft det jobbigt nu när jag varit hemma med E.?). Idag blev det ett par mackor och ett glas kakao, rörsocker och havregryn med mjölk… åt i alla fall en tallrik rågfras nu nyss… sådant är mycket lättare att sköta när man jobbar, då är det bara att get to it, annars orkar man inte.

Nåja… mår fortfarande inte helt bra alltså. Störigt… har liksom inga skäl till att inte må bra. Det är som en brottningsmatch varje dag, eller kanske boxningsmatch. Gäller att inte sänka garden, utan att hela tiden försöka bemästra eländet. Skulle så gärna bara kunna vara igen, må bra utan att tänka för mycket. Livet känns bara konstigt. Det är så jobbigt att samma tankar återkommer dag ut och dag in. Samma jäkla… inte oroande… men ångestkänsla för saker som egentligen inte borde framkalla ångest. Dessutom är det så reellt också, fastän jag vet att det inte stämmer. Inte helt i alla fall… ser på det som att det är ”ångestperioder”. När det väl har vänt, och jag mår ”som vanligt” igen, så har jag inte dessa tankar alls. Och om jag skulle ha dem så är det inget som biter alls på samma sätt som nu. Så har det varit förr och jag hoppas att det blir så igen… men kan man vara helt säker? Skrev i förra inlägget att det hade vänt, och det hade det gjort också, men tyvärr så vände det tillbaka ner igen förra veckan. Men det skriver jag om i nästa blogginlägg… ska försöka att inte skriva för mycket varje gång. Hellre kortare men fler inlägg…

De inlägg som kommer att komma härnäst är:
– Genomgång av 2015 & framtiden
– Nyåret 2015 – resan dit och tillbaka

Håll ut så nöjer vi oss så för just nu…

Här är man igen, i LI och skriver. Det var länge sedan sist det hände… kommer ihåg då jag skrev rätt mycket när vi var här uppe igenom förr om åren. Tänk, då fanns det tid, lust och möjlighet. Nu finns det mindre av allt det, men sånt är ju livet. Har tänkt på massa saker att skriva om, men som vanligt så finns de tankarna inte kvar när man väl sitter här. Snart är det i alla fall dags att börja summera året, men det tänkte jag göra imorgon. Istället tar vi upp mitt favoritämne, nämligen jag…

Har nu börjat må lite bättre igen och det är himla skönt. Det känns som en evighet sedan sist, trots att det bara är ett par månader som har gått. Det är verkligen lätt att försvinna ner i mörkret, och att aldrig tro att det någonsin kommer att bli bra igen. Det är svårt att förstå när man väl har börjat må bättre. Det är även skönt för C. så klart att inte ha en PS sambo längre. Åtminstone inte en riktigt lika mycket. För visst är det bättre, men int ä d bra. Inte än i alla fall. Idag har det varit lite halvdant, men det är lite som en trappa. Även om det inte har känts helt bra idag så är det i alla fall ett snäpp bättre än vid samma tidpunkt förra veckan. Lite svårt att skriva, Fröken Frimans krig är på ganska högt i bakgrunden. Men det jag menar är att det känns som att det blir bättre och bättre. Kan fortfarande känna en del ångest över helt konstiga saker, men allmäntillståndet börjar bli bättre. Nä nu ger jag upp det här, kan inte koncentrera mig och har ingen lust eller ork att förflytta mig från restlessfåtöljen.

E. då? Jo, han ligger och sover. Han har det bra här uppe, mycket att titta på och leka med. Plaska i vasken, ståendes på en pinnstol som glider bakåt på det hala golvet. Mala med den gamla kaffekvarnen. Har bara varit här uppe i ett par dagar, men det känns redan som att vi har varit här länge. Imorgon ska vi ut och leka på gården, det är snö ute och har varit bra kallt (ca 8-9 minus om natten, 2-3 om dagen). Fast imorgon så ska det bli lite varmare, ca 1 plusgrad. Det passar bra, för då kan man bygga lite snögubbar och leka rent allmänt.

Nä, nu ger jag upp rent allmänt. Kl är snart 22 och det är dags att krypa till kojs. Gäller att sova igen lite och vi har dessutom en liten gubbe som kommer att vakna tidigt imorgon. Hade, som vanligt, storslagna planer på en massa jag skulle hinna med under den här vistelsen. Måste i alla fall hinna med att sortera korten från den nya kameran, där ligger drygt ett års kort osorterade. Ska försöka skriva lite mer sammanhängande imorgon.

Nu har jag inte så mycket tid på mig som jag hade tänkt, kl. är redan 14:15 när jag börjar skriva. EBK har sovit i en timme ungefär och ska nog inte sova så mycket längre än till halv. Behöver nämligen göra oss i ordning för att sticka in till stan. Tänkte ta bussen som går strax efter tre. Ska inte ha med oss så mycket grejer i och för sig. Och jo förresten, korven sover i löpvagnen i hallen… tog det säkra före det osäkra. Har sådant dåligt självförtroende när det gäller att få E. att sova hemma så att det inte är klokt. Nåja, hinner skriva lite snabbt i alla fall…

Idag är det datumet 151221, dvs. 10 år sedan C. och jag blev tillsammans igen (efter många om och men). Tio år… då hade jag inte ens tagit min examen ännu, hade väl någon mattekurs kvar har jag för mig. Nu har jag både barn, jobb och ett rymdskepp. Livet går vidare. Är inte dåligt egentligen att vi har lyckats hålla ihop under alla dessa år… framför allt jag har gjort misstag och snedsteg, har varit mycket egocentrerad och låtit det påverka förhållandet en massa. Som tur var så lär man sig (oftast) av sina misstag. Därför förkunnar jag härmed att 2015 är året då det blev ett slut på verklighetsflykten och dags att ta tag i saker på riktigt. Har insett en hel del saker under hösten, bl.a. i samspråk med min vän och kollega CE. Behöver en rikare socialt liv, behöver ha saker som är roliga att se fram emot. Behöver vara mer i nuet. Framför allt så behöver jag reda ut varför jag mår dåligt emellanåt och vad jag kan göra åt det. Borde väl inte kunna vara så svårt? Eller så är det just det som det är. Måste försöka i alla fall… för när jag är PS så är det som att allting är hopplöst, det kommer aldrig att bli bra igen. Nytt för i år är att det har blivit bättre och bättre ju länge dagen har lidit. På kvällarna har det för det mesta varit bra. Fast då har jag istället varit PT… fast bättre det i alla fall än PS. Hmm… jag återkommer så klart till detta ämnet, för det måste få en lösning. Kan inte hålla på så här varenda höst…

Återkommer redan nu, då jag hade skrivit detta stycke innan…
De senaste tre åren har verkligen innehållit toppar och dalar. Är fortfarande i en dal än så länge, även om lördagen som gick var den första helt fri från ångest på länge… sedan slutet av oktober typ. Det är inte klokt egentligen hur det påverkar mig in i minsta atom, blir så väldigt påverkad av det. Förhoppningsvis, med stöd av lördagens uppgång, så är det snart över igen. Ska inte trilla dit igen… säger jag nu, precis som förra gången. Det är inte som att jag lär mig så mycket av det heller tyvärr, vet bara att det är så det är just nu och att det antagligen kommer att gå över igen. Precis som förra gången. Och gången dessförinnan. Tredje gången nu liksom… för vad? Vem vet… Det enda jag vill är att må bra igen, må ok. Kunna låta mig landa i det. Vänja mig vid det igen. När jag mår dåligt är det som sagt som att jag aldrig har mått bra, och när jag mår bra så kan jag inte förstå hur jag har kunnat må så dåligt. Verkligen som att vända på en hand. Något som är så irriterande är att jag känner liksom diffus ångest, oftast nuförtiden så är det inget konkret. Det kan vara vad som helst, som att jag inte vill bo i något hus i det här området. Eller som sagt, att jag inte vill kolla på Barnkanalen med EBK. Ibland går det tillbaka till gamla inkörda spår, men det är ganska enkelt att tänka bort nu i alla fall. Det jobbiga är att det liksom mal på hela tiden… om och om och om och om och om och om igen liksom, precis som den gamla slagdängan. Men nä, nu orkar jag inte skriva mer om saken i fråga. Hinner framför allt inte. Har en liten gubbe som sitter och äter clemmis (clementin) här bredvid.

Det får avrunda det här lilla inlägget. Fick inte skrivit hälften av det jag hade tänkt, men det är bättre än inget.