Så var det då äntligen dags igen! Allsvenskan har börjat. Vår svenska serie som berör så många, högt som lågt. Välutbildade ingenjörer och annat löst patrask, alla blandas på läktaren. Tyvärr… 🙂 Kommer i denna nya kategori, Allsvenskan 2013, bara att skriva lite lätt om matcherna som följer under 2013.
I första omgången i år (spelades 1 april) – C. och jag var självklart där – så möttes IFK och Häcken på ”bortaplan” för de blåvita. Arenan var nämligen Ullevi. Varken stora Ullevi eller Nya Ullevi, utan kort och gott Ullevi. Vädret var fint och förväntningarna lagom höga. Det kom mycket folk, 15593 st närmare bestämt, och var en bra stämning. Vi hittade oss ett par helt ok platser nära mittlinjen (det var onumrerade biljetter som gällde). Var lite småkyligt att sitta i kylan, hade tyvärr skuggplatser. Som tur var så bestämde sig hela patrasket för att ställa sig upp efter ca 10 minuter, blev faktiskt inte lika kallt då. Spelet värmde i alla fall och segern var ganska ohotad.
IFK tog kommandot direkt i den här matchen, pressade Häcken från start. Man hade ett par chanser innan Jakob Johansson sköt in 1-0 i den 22 minuten, ett skott som inte direkt var otagbart. Sam Larsson fick en billig assist vid målet. 2-0 kom sedan i den 41 minuten, då samme Sam gjorde ett inlägg efter en hörna som Bjärsmyr nickade in. Häcken hade innan dess haft en farlig chans att kvittera, men Makondele sköt över från nära håll. I den andra halvleken så fortsatte spelet som i den första, Häcken hade mest boll men IFK kändes klart farligare. I 60 minuten, typ, så tog Sam Larsson (han var aktiv denna dag) hand om bollen efter att Häckenförsvaret nickat bort en frispark. Han tråcklade med sig bollen och sköt sedan in 3-0, en väldigt fin prestation. Just denne Larsson som var lite halvt misslyckad i första halvlek. Efter 3-0 gick luften helt ur matchen, IFK var närmare ett 4-0-mål än Häcken var 3-1. En helt klart rättvis seger och ett spel som lovar gott inför framtiden, närmaste match är HIF borta i kvartsfinalen i Svenska cupen. Det gäller bara att man kan spela bra mot lag som backar hem och stänger ytorna också. Det gjorde inte Häcken, utan man gick nästan lite naivt framåt med mycket folk hela tiden och IFK kunde kontra gång på gång.
