Det här var minsann ingen höjdarmatch… det är det bestående minnesintrycket så här en vecka efteråt (har haft massa annat att göra än att skriva blogg). Eftersom C. var bortrest (Alby med omnejd) så tittade jag och PP på matchen själva. Tänkte si som så att eftersom IFK hade en bra period innan matchen med vinster mot HBK och KFF (båda hemma) så borde man kunna vinna borta mot trista Gefle. Dessutom så borde man ju vilja ta revansch efter den katastrofala 0-5-förlusten borta mot samma lag förra året.
Det här är dock ingen match att skriva hem om. Tur jag skriver den här på bloggen då… Alltså, seriöst vilken dålig match. Visserligen är Gefle svårspelade borta och ”gräset” (plasten) såg inte någon vidare ut, men ändå… det är ju ändå Gefle. Sådana matcher bör man kunna vinna, speciellt om man tar ledningen. Men men… IFK ställde upp med följande elva: Alvbåge – Adam – Bjärs – Wähler – Dyrestam – Emil – Farnerud – Jakob – DMK – Sam Larsson – Hysén. Förutsättningarna var att Haglund var avstängd så Stahre petade in Farnerud (som bara gjort ett inhopp mot KFF sedan han kom tillbaka från skada) på mitten. Samtidigt fick DMK plats som vänstermittfältare, en position som han inte riktigt är så bra i (enligt mig). Längst fram fick Söder stryka på foten och istället flyttade man fram Sam Larsson som en slags ”nummer tio” strax bakom Hysén. Det här taktiska upplägget gjorde väl inte någon succé egentligen. Matchen var ganska dålig, men IFK hade ändå ett visst spelövertag. Det skapades dock inte mycket målchanser, varken IFK eller Gefle hade några vassa målchanser att tala om innan målet kom. I den 31:a minuten så slog Hysén en hörna från vänster som gick förbi hela högen i straffområdet och till slut ut till Dyrestam. Denne slog in ett hårt inspel mot mål som touchade först Jakobs ben och därefter DMK och gick in i mål. Ett ganska billigt mål för DMK, då det var Jakob som stod för den största styrningen. Mål blev det i alla fall och 0-1. Gefle skapade endast en bra chans i första halvlek, när Orlov nickade en låg boll i en båge mot mål. Alvbåge fick göra en av få räddningar i första halvlek.
I andra halvlek så fortsatte IFK att dominera matchbilden, det kändes som att man hade ganska bra kontroll på matchen. Man borde, precis som matcherna mot HBK och KFF, ha avgjort den här matchen tidigt. Men de få lägen som skapades (det var inte många skott på mål i den här matchen, 4-4) brände man. Spelet var stundtals slarvigt med bortslagna passningar och det var mycket bolltrillande på mittplanen. Det kändes dock som att IFK gick mot segern. Man bytte, som så ofta förr, in Stiller och skapade några bra chanser. Bl.a. hade Hysén ett dubbelläge, men Hugosson i Gefle-målet kom ut bra och täckte det något svåra läget. Dessutom borde kanske domaren med det arabiskt klingande namnet Al-Hakim ha dömt straff då Salomonsson blev nerdragen två gånger om i samma situation senare. 0-2 där och matchen hade varit avgjord. Istället kom kvitteringen helt plötsligt och från ingenstans. Den borde inte ha fått lov att komma heller, det var helt tack vare Adam som Gefle kunde göra mål. Eller ja, mest pga. honom i alla fall. Vid ett långt uppspel från Gefle mot högerkanten (Adams kant) så nickar han bollen inåt plan till en Gefle-spelare som bara tackar och tar emot. Visserligen gjorde gefle:iten det snyggt när han fintar bort Bjärs och Wähler och slår in den till Oremo som har öppet mål, men det borde inte ha fått hänt alls. Adam, som inte har varit sig lik sedan han kom tillbaka igen, gör ett riktigt juniormisstag när han nickar inåt plan. Hoppas han fick sig en rejäl skrapa efteråt. I slutet tar man in Gerzic och Söder, men matchen slutar 1-1. I efterhand en väldigt trist match mot ett trist lag på en trist arena. IFK saknade helt klart Haglund, även om Farnerud ger ett visst lugn med sin bollsäkerhet. Spelarna kanske dessutom hade den viktiga cupfinalen (läs mer om det i nästa inlägg) i huvudet. Nåväl, en poäng är bättre än 0-5 som Farnerud sa (typ) efteråt…
