Tänk vad tiden går fort. Så himla fort alltså… är det för att tiden är relativ, så att ju äldre man blir desto fortare verkar tiden gå? Kan vara så… skrev så här för två veckor sedan, en början på ett inlägg som inte blev publicerat…
”Idag är det sex veckor sedan vi var helt utmattade efter en lång natt med obefintlig sömn. Det börjar så sakteligen blekna nu, det intensiva dygnet som vi var med om. Nya intryck som påkallar uppmärksamheten och allt vad det nu är. Sex veckor alltså… vad snabbt det har gått. Fast ändå inte, då det känns som en evighet sedan vår lille gynnare kom ut. Allt är bra i alla fall, både till kropp och själ! E. (vi har i princip bestämt hans tre namn nu) växer så att det knakar, C. ger honom en i sanning näringsrik kost… runt två kilo på sex veckor, det är en stadig viktuppgång det. Nu börjar han bli mer och mer som en liten människa, vilket är ganska kul. Han har nått upp till nivå tre i blöjsortimentet också, vilket har förpassat honom till ”baby soft”-kategorin. Det är ju frågan det, hur länge är en nyfödd egentligen nyfödd? Nu känns det som sagt att vi har haft honom hur länge som helst (vad gjorde vi innan?).”
Så gick tankarna då, för två veckor sedan. Det känns väl fortfarande så, som det gjorde på Valborg. Nu är det åtta veckor sedan vi var helt utmattade istället för sex stycken. Dagarna rullar liksom på. Eftersom vi är vakna en del om nätterna (kl 03 och 06 var det dags idag) så går vi för det mesta inte upp så tidigt längre om morgnarna. Förutom då E. vaknar tidigt det vill säga. Det är ett lite speciellt liv att vara hemma med en bebis. Vi rör oss ute på tider som endast arbetslösa, babbar, barnlediga och pensionärer brukar ha fri tillgång till. Frukost runt kl 9 – eller senare – har liksom blivit standard, så länge vi inte ska göra något speciellt. Som förra veckan, då jag var i skolan en sväng. Då blir det ju lite annorlunda. Ergonomi stod i alla fall på schemat, men det var faktiskt inte mycket som jag inte redan kände till som kom upp. Jaja, så kan det vara… Har svängt om lite faktiskt, tidigare har jag inte alls varit förtjust i situationen med att gå i skola igen. Nu ser jag dock fördelen med att jag kan vara hemma mycket mer med vår lille E. Bra att C. får lite avlastning också, det är mycket jobb med en liten unge alltså. I och med jobbet med PM så har vi inga problem med ekonomin heller, vilket är skönt. Kul att få vara med om allt som sker i utvecklingen av E. på det här viset, det är få pappor förunnat faktiskt. Få mammor med för den delen, att ha partnern (politiskt korrekt) hemma på så vis.
Nåväl, tiden går fort som sagt… igår testade E. napp för första gången. Vi har märkt det de senaste 1-2 veckorna att han mer och mer har börjat suga sig på handen, på filten och – tja, på det han kommer åt. Verkar som att han har ett stort sugbehov. Tur då att det funkar bra med napp för honom, han blir lugnare med den i munnen. Framförallt skönt för C., som slipper ha honom snuttandes i knät hela tiden. Fast varken C. eller jag har egentligen varit inställda på att han ska ha napp, det kändes onödigt på något sätt. Därför var det med lite motstridiga känslor som vi till slut köpte lite nappar på Gekås i måndags. Kändes förresten faktiskt helt ok att åka ner till Gekås igen redan nu i maj, endast knappa fyra månader sedan senaste besöket. Vi var inställda på att köpa en babysitter från det välkända svenska märket BB. Snacka om att vi blev besvikna när vi gick runt på babyavdelningen utan att hitta den babysittern som vi ville ha. ”Har de tagit bort den ur sortimentet?” frågade vi oss snopet, då det fanns andra babysitters från Gekås eget epa-märke. Hela färden ner, den babysittern som vi hade tänkt oss var så billig att den tjänade in hela resan, hade liksom varit… förgäves… nästan. Med hängande huvuden (inte bara pga. att vi tittade ner på E. i vagnen) så såg vi den plötsligt – BB-sektionen! Där fanns den, vår babysitter! Livet blev med ens mycket ljusare och allmänt trevligare. Gött mos alltså… var i allmänhet ett ganska trevligt besök i Boris-land, inte mycket folk och ett bra utbud av de saker vi ville ha. Vi brukar inte köpa några onödiga saker, och så var inte fallet denna gången heller. Ändå gick det på nära fyra papp, men då köpte vi lite prylar hem till PB också. På förhand hade vi tänkt att spendera ett par timmar på varuhuset, men dessa två timmar förvandlades till nära sex timmar. Fast det är klart, då försvann en timme för amning och ombyte också, plus drygt 30 minuter med mat-intag. Restaurangen Restaurangen, som vanligtvis brukar vara knôkfull, var i det närmaste helt folktom. Perfekt för två (E. hade redan ätit) hungriga shoppare. På det stora hela en mycket behaglig Üllared-tripp. Inte ens någon jäkla seg jäkel framför oss, varken till Gekås eller på väg därifrån. ”Tyvärr” såg vi inga Ö-kändisar (läs: Ullared-profiler), men det var nog till det bästa. Vill ju inte att C. ska bli knäsvag i onödan…
Hmm… jag köpte en bra bok på rean i senvintras. 15 minuters träning om dagen med Paolo Roberto (han ingick dock inte). Tänkte mig börja träna 15 minuter per dag. Det tänker jag än idag, dock har träningen uteblivit. Det är så mycket annat att göra, speciellt nu när vi har E. Fast jo, det är mest ursäkter… har inte den riktiga viljan eller motivationen att ta tag i det. Skulle nog behöva göra det nu dock… kanske ikväll, vem vet? Att löpträna är också något som har blivit undansatt på sistone. Görlänge sedan jag var ute en runda sist… inte bra alls, framför allt inte då jag tänkt göra en bra insats på Midnattsloppet i år. Det är dock ca 3 månader kvar dit, så tid finnes ännu. Det gäller bara att hitta motivationen också och komma till skott… någon draghjälp från ZZ lär jag inte få i år, han är ju bra slö… i alla fall när det gäller löpning. Att löpa till Friskis är dock inga problem, speciellt inte om det finns någon het käring att spana in 🙂
Hade så smått ställt in mig på att jobba i PB i sommar och allmänt ta det ganska lugnt. Fast för ca 2 veckor sedan så sökte jag ett jobb som uthyrd konsult på ett stort läkemedelsbolag (ja, vilket kan det vara…). Blev uppringd av en tjomme och det verkar faktiskt (hör och häpna!) som att just min profil är svår att hitta i dagens läge. Min bakgrund är alltså åtråvärd igen. Det var länge sedan sist alltså… eller sist och sist, har det ens varit fallet någon gång? Tja… hur som helst, att hoppa på ett jobb i slutet av maj innebär ju naturligtvis att en stor del av sommaren kommer att gå åt till att jobba. Det känns lite trist, framför allt då vi har en liten kotte här hemma. Dessutom ställer det till det lite hemma i PB då PM räknat med att jag ska täcka upp för ABK i sommar. Nåja… känns inte så lockande med konsultandet, speciellt inte med tanke på vad som håller på att hända just nu (läs: Pfizers bud på det svensk-brittiska läkemedelsföretaget). Kul i alla fall att känna sig önskvärd (sett ur ett arbetarperspektiv), det är aldrig fel för självförtroendet. Ska dit på intervju på tisdag för att se vad de har att komma med. En lön på dryga 30 papp i månaden vore ju inte fel, dessutom så skulle det kanske ge min falnande karriär en boost i rätt riktning. Nåväl, när ABK blir en känd spelutvecklare som omsätter några hundra miljoner (€) om året så ska han ta och anställa mig. Därefter ska vi bara leva det goda livet…
