Nu var det ett tag sedan, igen, igen, igen. Började skriva ett inlägg runt årsskiftet, något om ett nytt år eller så, men det blev bara en mening. Har kommit längre redan nu, och då har jag knappt börjat…
Har inte direkt tänkt ut något att skriva, har inte haft varken tid eller inspiration på senaste tiden. Men varför inte köra en liten ”recap”, som man populärt kallar det på ren svenska?
Nu är jag i sluttampen på min senaste utbildning i raden. Bara ett examinerande arbete kvar, och sedan är man klar. Skriver tillsammans med en MC, går raka vägen mot ett godkänt arbete. Utbildningen på GU har haft mycket att önska, trots att det har varit ett utmanande ett och ett halvt år med covid och allt. Hade hoppats lära känna lite kul folk, men det har uteblivit. Har knappt träffat de andra i klassen… Kvaliteten på undervisningen har varit väldigt skiftande, från halvbra till rent ut sagt usel. Seminarium efter seminarium som har varit ett rent slöseri med tid. Nåja, det har väl varit något bättre än sejouren i Laholm, men inte så mycket… Tycker dock det är märkligt att de som undervisar i pedagogik är så opedagogiska. Trots min milsdjupa dipp i höstas så har jag inte haft några problem med att klara utbildningen. Har hittat en mininivå som har funkat rakt igenom. Nä, rätt kasst faktiskt… GU:s utbildning får två SS i betyg.
Något som man knappast kan undvika att skriva något om är väl Rysslands aggression/krig/invasion i Ukraina. Eller som de själva väljer att kalla det, deras speciella militära operation. Operationen gick initialt ut på att erövra hela Ukraina på några dagar, men tji fick de där. Ukrainarna, som så här långt in i kriget (42 dagar), verkar vara ett hedervärt folk, har kämpat emot med näbbar och klor (bildligt sett). Tack vare en upprustning efter ryssarnas invasion av Krimhalvön 2014 plus en hel del västerländska vapen så har man gjort livet surt för ryssen. Ryssarna, med lille Putin i spetsen (i bunkern), har uppenbarligen lidit stora förluster. Fast det är inget som man erkänner. Seriöst alltså, de är inte kloka de där ryssarna. I alla fall inte de som ”leder” landet – eller kör det i botten, som man också kan kalla det. De försöker mörka allt, nekar till alla anklagelser. Trots att det finns gott om bevis, både i form av videor, bilder och vittnesmål. ”Allt är fejk! Bort med det! Döda kroppar? Knappast, det är bara ukrainska skådespelare! Titta där, man ser hur det där liket rörde på sig!”. Hade det inte varit så skrettretande så skulle det bara varit patetiskt. Fast nu är det båda delarna. De försöker bortförklara allt. Anledningen till att man invaderade, oj nu skrev jag fel – gjorde en speciell militär operation – i Ukraina var att man ville rensa ut ”neo-nazister”. Alltså nynazister. Och demilitarisera landet, som enligt Ryssland (och inga andra) har utvecklat biovapen plus vill vantarna på kärnvapen. Dessutom så vill de skydda den rysktalande befolkningen, som faktiskt är ganska stor i östra Ukraina. Fast att de har dödat ukrainare, rysstalande eller inte, helt urskillningslöst verkar inte spela någon roll. Putins och hans nicke-dockors version av det hela är den enda sanningen. Säger man något annat än att det är en rättfärdigad speciell militär operation så får man sedan i början av mars minst dryga böter och riskerar att åka i fängelse i 15 år. Känns stabilt…
Nä, jäkla ryssar. Får skriva lite till om skiten, för läser dagligen om det på BBC & CNN. För första gången sedan andra världskriget så är det fullt krig i Europa. Det är t.o.m. värre än massakern i Bosnien på 90-talet, i alla fall i det avseendet att det är så urskillningslöst skjutande. Man dödar inte bara människorna, man jämnar städerna med marken. ”Wipes cities off the face of Earth” som de engelskspråkiga medierna rapporterar. Vecka efter vecka med bombardemang, luftanfall och granatattacker mot allt och alla. Sjukhus, mödravårdcentraler, civila hus, förskolor… inget undkommer attackerna. Mariupol i södra Ukraina har varit under belägring i fem veckor, utan proviant, el eller vatten. Det går inte att föreställa sig hur de har det. Ge upp, säger ryssarna, annars fortsätter vi att bomba. Mycket trevligt folkslag, de där ryssarna. De följer sina order slaviskt… De senaste dagarna, när ryssarna drog sig tillbaka från sitt försök att inta Kiyv (använder numera bara den ukrainska stavningen, inte den ryska Kiev), så har en del förorter till huvudstaden befriats. Fast just det, ryssarna har inte retirerat för att fylla på sina skadeskjutna förband – utan för att visa välvilja inför de så kallade fredsförhandlingarna (som bara är tomma ryska ord). Om man vrider och vänder på sanningen så kan man nästan tro på det som ryssarna säger. Väldigt vad jag skriver negativt om ryssar nu, jag verkar sannerligen lida av russofobi. Eller så skulle jag ha reagerat likadant på vilken konflikt som helst som en galen diktator (”demokratiskt” vald dock) har startat. Åtminstone i Europa…
Nåja, Butja eller Bucha (svensk och engelsk stavning) har avslöjat mörka hemligheter nu efter att ryssarna dragit sig tillbaka. Civila, bakbundna, som skjutits i nacken i rena avrättningar. Kroppar som ligger kvar på gatorna, i olika stadier av nedbrytning, bara för att de stackare som är kvar inte vågar gå och ta hand om det. För annars hade de slutat likadant… Kvinnor, barn och obeväpnade män. Allt är tillåtet verkar det som. Trots att det bryter mot alla internationella regler som finns. Mot mänskligheten självt. Men just det, allt är fejkat. Bara det att satellitbilder slår hål på ryssarnas ständiga bortförklaringar. Från början påstod man att de ryska styrkorna bara slog till mot militära mål, och det vidhåller man fortfarande. Alltså seriöst… nä, orkar inte skriva mer om skiten. Än att nu fokuserar ryssarna på att ta över Donbas-regionen i östra delarna. Man har ändrat fokus till att försöka vinna en liten seger till Putins ära inför 9 maj när de stolta ryska styrkorna (de som är kvar) ska paradera (eller parodiera) och fira sin stora triumf…
Det blev rätt mycket om kriget. Men å andra sidan är det rätt mycket att skriva om, händer fasansfulla saker inte så himla långt bort som man här i trygga Sverige inte kan förstå. Eller ens föreställa sig. Nato-ansökan är vägen framåt tycker vissa, Finland uppges vara redo för en sådan redan i maj. Främst den svenska högerfalangen vill få med Sverige i Nato. Frågan är om det är så himla käckt just nu, eller om det är att få ryssarna att bli ännu knäppare än vad de redan är? Att få bort Putin vore en bättre lösning. Men frågan är hur det ska gå till, han är helt enväldig i sitt styre. Många av det ryska folket, som har blivit kraftigt begränsade (nästan som Kina och Nordkorea) i sitt Internetanvändande, är inte helt oävna till att det är rätt det som sker i deras grannland. Den ryska propagandan är mäktig… den målar upp en bild över att allt det som sker är i fredens och rättvisans namn. Det är det förakt- och svekfulla Väst som har gjort att allt det här har dragit igång. Det är de som startar biovapen-lab i Ukraina, som tvingar Kreml att agera. De hjälper Ukraina att begå ”folkmord” mot rysktalande stackars ukrainska wannabe-ryssar i öst. Putin vill bara hjälpa de stackars rysktalande ju. De som lever i de självutnämnda staterna, som Ryssland är enda land som har erkänt. Som Ryssland har varit med och skapat genom soldater och vapen. Precis samma sak som hände i Georgien 2008. Märkligt att historien upprepar sig på ett sådant … förutsägbart … sätt.
Om IFK:s historia i Allsvenskan 2022 kommer att upprepa tidigare säsonger är ännu höljt i dunkel. Det började bra, eller tja… hyfsat bra… efter 2-1 mot nykomlingen IFK Värnamo. Värnamo, en stor by med ca 20 000 invånare i tätorten (enl. 2020 års mätning). Nästan storleksmässigt som Kungälv. Betydligt större än Degerfors eller Ljungskile, som också huserat i högstaligan vid flera tillfällen. Matchen var i alla fall ingen jättehöjdare, men inte helkass för att vara en premiär heller. IFK hade spelet och chanserna första 25, tills man hade tagit ledningen genom Thern jr. Sedan jämnades det ut och Värnamo kunde t.o.m. ta över lite sedan IFK blivit väl försiktiga. 1-0 stod sig i alla fall till halvlek. Andra halvan började lite som det slutade i första, att Värnamo var det mer spelskickliga laget. Lite märkligt, och så kom också 1-1 efter 62 spelade minuter. En lång, hög boll in från högerkanten nickades i ribban (av en ensam Värnamo-spelare mot flera IFK:are) och på returen dunkade någon obekant rödklädd spelare in bollen i nät – återigen trots att det var fler IFK-spelare runt omkring. Lite tveksamt försvarsspel… Men men, sedan gick det bara fyra minuter innan vår frälsare Berg (som snyggt klackade fram bollen till Therns 1-0-mål) gjorde en smart kroppsfint och kom före ”sin” back till 2-1. Som man brukar säga, så ”stötte” han in bollen i mål. Fast det var egentligen följden av tidigare nämnda kroppsfint som ställde Värnamo-backen och gav ett Bergsäkert öppet läge som inte ens jag hade missat. Efter målet så stängde IFK matchen, ett stabilt försvar bjöd egentligen inte Värnamo på några chanser alls. En enda riktigt bra chans hade de, men det var också allt. 2-1 och premiären, denna viktiga match, var vunnen!
Nä, nu är klockan mycket. Blir lätt sena kvällar när ungar och dyl. somnar sent. Kan bara nämna kort att alla mina kort från januari fram till mitten av mars försvann härom veckan. Råkade ta bort ett helt album, och i försöket att rädda det så blev följden att hela mobilen ”sveptes ren”. Den ökända fabriksåterställningsdöden. Det blev änna droppen för min gamla mobil, skaffade en ny och fräsch(are) S21 istället. Over and out från skurt@n som skriver vad han vill.
