Den här matchen, som utspelade sig för ett tag sedan (8 juli, dagen innan MBK fyllde år), tittade vi på via tv-play hemma i PB. Det var tänkt att vi egentligen skulle ha varit hos MBK, men eftersom vi ändå var ute i PB så passade det lika bra att vi såg den där. Åskådare var undertecknad, MBK, TT (delvis) & PP. PM var högst ofrivilligt åhörare. Fint väder nere i Helsingborg (läs mer om C:s och mitt besök i nästkommande inlägg), perfekt läge för att sparka på en rund läderkula (eller vad det nu är för material i moderna bollar). Eftersom det var ett tag sedan matchen gick så har jag – som oftast – tagit hjälp av fina highlights från Baraben.
IFK startade enligt följande vis: Alvbåge – Emil – Dyrestam – Hjalmar – Adam – Sam Larsson – Jakob – Haglund – Farnerud (i en fri roll) – Söder – Hysén. En hyfsat stark uppställning, frånsett baklinjen då som alltid – ALLTID – kommer vara en säkerhetsrisk när Hjalmar huserar där bak (vilket han tyvärr kommer få göra så länge Bjärs och Wähler är skadade). Farnerud var väldigt bra i sin fria roll på vänsterkanten, han sökte sig ofta in centralt och var lite överallt på planen. Så länge han kunde spela dvs, han som har en krånglande höft. Söder fortsätter att glöda, mål för tredje matchen i rad.
Matchen då? Tja, den började lite trevande med ett visst HIF-övertag. Första kvarten var ganska fri från målchanser, med undantag på ett skott från Hysén (som gick över). I den 13:e minuten fick Haglund sitt första gula kort för kvällen, helt korrekt utdömt av domare Stefan Johannesson. Haglund drog lite i armen på snabbe Accam. Det skulle visa sig vara ödesdigert. I minut 15 just så hade IFK ett fint anfall; Haglund slår en hög djupledsboll ner mot Farnerud, som har löpt över till högerkanten. Farnerud passar snabbt längs marken snett inåt utkanten av straffområdet till Söder, som i sin tur passar på ett tillslag till Sam. Larsson drar till direkt men duktige Pär Hansson räddar. Spelet böljar fram och tillbaka nu ett tag, det var en riktigt rolig och bra match att titta på. HIF skapar ett jätteläge (som borde ha varit mål) i den 16:e minuten; Accam viker inåt från vänsterkanten och skjuter från strax utanför straffområdet. Bollen går längs marken och tar i stolpen, Alvbåge hann inte riktigt ner. På returen kommer Lindström fram och skjuter/touchar bollen över från en meters håll. Där var det helt öppet mål, i och med att Alvbåge halvlåg på marken. Därefter har IFK lite halvchanser, Söder är t.ex. nära att spela in bollen till Hysén men en back täcker. Sedan spelar Haglund (som nu tagit en löpning ut mot den högra hörnflaggan) in till Hysén som sköt i burgaveln från nära håll. I 32:a minuten var HIF återigen nära att ta ledningen; en snabb omställning från vänster- till högerkanten fick IFK oorganiserade och en framrusande högerback avslutade så när i mål. En Hjalmar-fot (typ det enda bra han gjorde…) styrde dock bollen till hörna. Som sagt, det var chanser åt båda håll. HIF hade en farlig chans i 36:e minuten, där Accam var nära att ”rinna igenom”. I 39:e minuten tog Farnerud ner en boll utanför straffområdet och sköt direkt. Endast en vass Hansson-räddning till hörna höll nollan intakt där. I 41:a minuten kom dock målet! Söder tar mycket skickligt emot en från backlinjen, mitt på plan. Han håller undan en HIF:are, som är i rygg på honom, och slår ut bollen till Hysén som befinner sig på högerkanten. Hysén driver inåt mitten av planen och tittar efter ett läge, allt medan Farnerud tar en jättelöpning diagonalt mot högra hörnflaggan. Detta öppnar upp för Söder som löper mot andra hållet, till vänster. Hysén slår en perfekt passning över försvararen närmast Söder, och den sistnämnde kommer fri med Hansson i HIF-målet. Han väntar, väntar, väntar och slår till slut den i mål i Hanssons vänstra stolpe. Puh, man satt och tänkte ”skjut nu då!”, men det gick ju vägen. 0-1 till IFK. I 43:e minuten så skapar sig Hysén ett bra läge i riktig gammal Hysén-klass. Han jagar ikapp en boll långt nere vid högra hörnflaggan (hände mycket till höger), vänder bort sin back och skär inåt mitten och skjuter. Skottet, som är stenhårt, går i en båge över Hansson i målet och träffar klockrent i ribban, mitt i målet, och tyvärr ut igen. 0-2 där hade nog gett matchen en annan karaktär.
Andra halvlek började bra för IFK; man dominerade faktiskt matchbilden. Ett par skott sköts mot Pär Hansson innan den stora chansen kom i 52:a minuten; efter en klockren brytning på mittplan så spelades bollen ut till Hysén på vänsterkanten. Han pricksköt bollen in mott mitten av straffområdet där Söder kastade sig fram och sköt från nära håll. Hansson gjorde dock en kanonräddning. Men… så nära det var. Inte minst när man tänker på att Farnerud fick returen och sköt från mitten av straffområdet – men över. Han drog på kraft istället för att skjuta en enkel bredsida. Visst, bollen rullade, men han ska ju träffa mål. Han begravde ansiktet i händerna efter missen… Istället kom situationen som kom att förändra hela matchbilden. I 56:e minuten går Haglund helt omotiverat in med båda fötterna före mot Accam och kapar denne totalt. Visst är han delvis när bollen, men en sådan tackling ska man knappt ens göra om man är utan gult kort. Nu hade Haglund gult och fick därmed sitt andra gula och följaktligen rött. Så typiskt och onödigt, IFK ägde matchen och det var inte ens i någon farlig situation som han gjorde tacklingen i. Nu tog istället HIF över totalt. Man spelade ut IFK efter noter, våg efter våg. Ett mål av Santos dömdes korrekt bort för offside, Accam sköt stenhårt i burgaveln. Kvitteringen närmade sig, IFK fick knappt låna bollen och när de fick det tappade de den genast. Långa bollar på Hysén och senare Stiller gav ingenting. Tycker att de tappade onödigt mycket, man blev liksom helt skärrade av utvisningen. Kvitteringen kom i 71:a minuten, då Hjalmar – så klart – var passiv och Simovic kunde skjuta in 1-1 från nära håll. Sedan jagade HIF ett vinnande mål, men 1-1 stod sig trots mängder av chanser. Tråkigt att Haglund agerade så tanklöst, tankeverksamheten kanske inte är hans starka sida förvisso, annars hade nog IFK vunnit denna dag. Bra var annars Jakob, Söder och Hysén. Haglund var en gigant tills han åkte ut…
